...
Och det sjukaste av allt är att jag är avundsjuk på att mamma fått träffa honom... och inte jag..
en undran..
undrar ifall jag kommer vara ensam för evigt...
satans morgon
Att man drömt hemska mardrömmar hela natten gör ju inte saken bättre direkt..
All I can says is.. "i miss you"
sadness..
Kan vi kanske lösa det på något sätt.. tror du?
vakna ensam..
Hur kan du göra så här mot mig? Jag trodde verkligen jag var värd mer, att jag betydde mer för dig...
Helvete.
Nu måste man dra sig vidare till jobbet, dra på sig sitt "nämen-jag-mår-bara-bra"-leende för att låtsas sig igenom ännu en dag.
Hatar mitt liv... önskar att jag slapp vakna ibland.
förändringar
Som jag nämner i mitt motto.
Man ska verkligen älska, njuta och leva livet. För som sagt så ska man aldrig ta något för givet. Det gjorde jag. Jag tog mitt liv tillsammans med den jag älskar för givet och se vad som hände. Helt ur tomma intet kommer the love of my life och säger att det inte längre ska vara vi och det är bara att lämna sitt liv i Järfälla, sin underbara lägenhet som jag älskade att bo i och lämna min katt. Att lämna allting, bara så där är oerhört svårt.
Det som stör mig är att det är mitt liv som förändras på grund av att personen jag älskar och älskade att leva med har bestämt att det inte längre ska vara så...
Fy fan..
Papilo
Papilo blev namnet på min nya blogg. Kände att det kanske var dags att skaffa en. För min egen skull. Känner att jag behöver skriva av mig lite. Varför det just blev papilo är för att det betyder fjäril på latin. Känner mig nästan som en fjäril, låter lite töntigt, men nu har jag äntligen (nästan) kommit ut ur min "puppa" som dragit ner mig på botten och är på väg uppåt.
Papilo... känns skönt att att säga, tycker jag.
