take me or leave me

Söndagströtter. Javisst, så är jag idag. Helgen har varit underbar. Jobbade lördagen och kunde inte vänta tills det var dags att sluta så jag kunde åka mot Norrtäljes skogar. Resan dit gick väldigt bra. Bussen skumpade lugnt hit och dit, var sådär härligt nedsläckt och jag lyssnade på Twilightboken i iPoden. Hux Flux var jag framme i Norrtälje och där stod Sofie i sin blåa lilla bil och väntade på mig. Vi åkte hem till henne och där stod karlarna och lagade middag. Blidde tacos, med kycklingbitar istället för köttfärs. Var riktigt mumsigt. Massor av grönsaker och annat gott. Vin dracks det massor av och även lite skumpa för att fira Sofies födelsedag. Fyller ju år nu i veckan. Weio! Grattis i förskott, Stampe. Vi skulle röra oss mot Mobergs med det blev inte av. Trivdes så bra där hemma så vi dansade, pratade, sjöng och hade det väldans trevligt. Blev ändå en ganska så tidig kväll. Somnade kankse runt 12-1 tiden. Alltid härligt at vakna utvilad och inte alls jättebakis. Småbakis och så är söndagstrött var jag ju såklart. Men det blir ju lätt så när man har sådant trevligt sällskap, alltså kvällen innan. Haha. Blev lite hemmagjord glass som Sofie gjort och en och annan muffin, då hennes nära och kära kom förbi för att fira henne lite i förtid. Var så snällt av Rolle att köra mig hem! Han skulle ändå åt mitt håll i och för sig, men det var riktigt skönt att slippa åka bussen hem, så resan tog bara 35 minuter istället för säkert 1½ timme. Nu ska jag snart ställa mig i duschen och bara stå där i det skållheta vattnet, sedan krypa upp i soffan för en stund och sedan sova sova sova. Finns inget så underbart som att sova i sin egna, sköna säng.

Hade tänkt köra sovmorgon imorgon, utan att ställa klockan. Men blir en minisovmorgon istället då jag ska fälja med Stephanie när hon ska tatuera sig. Ska bli spännande! Då kan jag kolla in stället och sen se ifall det kankse blir en tatuering numero dos.

Av någon anledning fick jag suget att söka efter ordet kärlek på google för att se vad som kom upp. Haha. Det intressantaste är att detta var det första som kom upp:


Den första länk som kommer upp är alltså vårdguiden. Det var väl väldigt oromantiskt?

Det är riktigt intressant, det här mer kollektivtrafiken. Skuttade glatt från jobbet idag, gick till tunnelbanan, allting vart så bra. Du vet, fredagskväll, slutar relativt tidigt, längtar tills morgondagen osv. Sätter mig på tunnelbanan åker tre stationen och sen är det stopp. Stopp stopp stopp. Sitter vid Tekniska Högskolan och väntar. Sen, efter något som kändes som en evighet (var säkert 1-2 minuter), släcks alla lampor och damen som kör säger så glatt (okej inte alls speciellt glatt) att det är stopp i Mörby Centrum och att tåget måste vända. Jahopp, bara knata av tåget. En fin idé ploppade upp i huvudet "Aha, jag skyndar långsamt till tåget så hinner jag med något bra tåg!", rör mig snabbt upp för rulltrappan, går glatt igenom  spärrarna och ser att det blir en liten väntetid på 20 minuter. Det kände jag inte för alls.Nej, nej. Kommer på nästa bra idé att jag går och tar bussen mot norrtälje istället. Sätter mig på bussen, är en god passagerar, plingar i tid för att få gå av, ställer mig vid dörren.. och inget händer. Personer börjar gå på, jag ropar lite tjäckt "ursäkta?", inget svar, nähä tänkte jag, säger lite högre "ursäkta, jag vill gå av här". Fortfarande inget svar, han stänger dörrarna där alla gått på och börjar köra. Då blir jag nästan lite sur och säger "men kan du öppna dörrarna?!". Så säger han "men man får inte gå av här, bara gå på", sen öppnar han dörrarna i alla fall. Vad är de för sjukt egentligen "hej, vi stannar i danderyd, men du får inte gå av, nej nej. Här får man bara gå på". Det är väl bara att öppna dörrfan på en gång. Eller har jag fel? Men han var väl en trevlig själ och ville att även jag skulle få komma hem. Kunde ju i och för sig att gå av vid Roslags Näsby, men i alla fall. Jag kom hem till slut och det är jag glad för.

Jag borde gå och sova snart, eftersom jag ska upp med tuppen (okej, vid åttatiden) för att åka till das jöbb. Jag ska stå sött på jobbet, för imorgon minsann jöbbar chefen också, sen när jobbet är slut. Då, ja DÅ, åker jag till Norrtälje för att umgås med SOFIIIE. Vi ska äta tacos, dricka alkohol i mängder, gå på Mobergs och dansa rumporna av oss! Stefan och Stefan ska också vara med och leka. HahA, vi tvingar dem att laga middag, så vi kan lägga makeup, duscha och göra oss vackra. Nej, förlåt vackrare. Ska bli riktigt jävla kul. I missed her!


src_google

Idag har jag jobbat många timmar, känns det som. Det var endast åtta timmar, men jobbade mellan 8 och 16. När det var dags för lunch hade jag en liten redbull med mig, tänkte att jag behövde det för att hålla mig igång. Men jag har kommit fram till jag inte ska dricka sånt. Nej nej. Jag mår inte bra utav sådana. Jag blev typ jättehispig och alla tankarna blev ett helt virrvarr och jag påbörjade en mening men avslutade det med en annan. Blev helt tossig. En hoppetossa vart jag. Jajamensan. Nu sitter jag i soffan, precis fått i mig lite middag. Jag var så hungrig att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Men nu är jag mätt och belåten. Faktiskt så har jag t om lite efterrätt. Thihi. En liten brownie från American Cookies. Ja, jag vet jag ska inte äta dem, men idag vet jag inte vad som hände. Men jag kände att to days the day. Jag förtjänar den.

Fy. Blev värsta känslosam nyss. Kramade om min lilla älskling och helt plötsligt kom det bara. Tårarna började rinna för jag fick sån ångest. Tänk om jag måste lämna bort min plutt. Det vill jag inte och skulle inte klara av. Mitt lilla hjärta. ♥

Mina fina killar <3


Idag är jag hundvakt åt Melker. Han är bara så mysig. Blev jätteglad när jag kom hem till mamma, dock lite överraskad att det var jag (ja, han kan faktiskt vara överraskad). Sitter just nu i soffan med en filt omsvept runt mina ben och stirrar ut genom fönstret. Det snöar och vinden viner. Burr, vill verkligen inte gå ut! Undra om jag ska ta något att äta kanske? Aja. Idag har jag sagt upp mitt bredband samt pratat med mitt elföretag för att även säga upp det (men längre fram). Känns lite konstigt att jag bara har tre månader kvar i min lägenhet. Jag gillade verkligen att bo där, och likaså gjorde Rex. Han älskade att sitta ute på baksidan och mysa i gräset som fanns där. Det är lite jobbigt det här med flytten, för är det så att jag inte får en egen lägenhet utan måste flytta till mamma så kan inte min älskling följa med. It breaks my heart. Kan inte tänka mig att lämna bort honom bara så där till vem som helst. Aja, jag håller alla tummar och tår att det löser sig. Vet ju inte riktigt vad framtiden visar, om jag bestämmer mig för att flytta utomlands eller om jag ska satsa på att skaffa en lägenhet. Ska även ta ett snack med banken idag tror jag, för att se ifall jag kan få ta ett lån och på hur mycket i så fall. Vet inte vad som är bäst, att köpa en eller att hyra en. Tyvärr är det riktigt svårt att hitta en hyresrätt i Täbyområdet. Och det känns som om det är hitåt jag vill bo. Gillar att vara nära familjen. Men det löser sig alltid, på ett eller annat sätt så kommer det lösa sig.

Det var det det. Då var man hemlös då. Eller ja, inte riktigt, eftersom jag kan flytta hem till mamma. Men ingen lägenhet that's my own, så att säga. Idag blev jag, och de andra i huset, uppsagda, eller vad det kallas. Så om tre månader måste jag flytta..

Många saker som jag tänker på. Måste säga upp abonnemangen, försäkrniner och så vidare. Men det jag tänker mest på är vad gör jag med min lilla kille. Vad händer med mitt hjärta, Rex?

Nu är jag jättekinkig. Som ett litet barn. Arg är jag också. För min kropp fick för sig att INTE sova i natt. Jag har varit cptrött men nej, kroppen vill inte sova. Klockan 12 deckade jag igår och runt 4 tiden vaknade jag till och sen dess har jag inte sovit. Har småslumrat bara, cirkus 10 minuter åt gången. Som sagt, nu är jag superkinkig, med magvärk, huvudvärk och snorgärs till näsa.. Jag vill bara att dagen ska vara över så jag kan få lägga mi i sängen igen..

Så där.. nu har jag klagat tillräckligt.

Gjorde en liten research och spanade runt på dem jag känner på facebook, de personer som jag inte pratar med så ofta, samt satt och tänkte på dem jag känner och umgågs med oftare. Och jättejättemånga utav dem jag känner nära och ytligt har tjej respektive kille. När hände det här liksom? När jag hade kille var alla singlar och när jag är singel har alla pojkvän/flickvän. Hur kommer det sig? Jättemysigt och underbart för dessa själar som har hittat någon, men varför är alla upptagna när jag är singel och tvärtom. Det blir ju lite tråkigt i längden. Haha. Eller inte tråkigt men ja, vad vet jag. Bara en tanke liksom..

Bläddrade runt på tvn och hittade Hope for Haiti, galan som hölls i natt. Man sitter här med en tår eller två i ögat hela tiden. Har man inte bidragit så gör det. En 15 dagar gammal bebis låg i famnen på sin pappa och han bad vem som helst om hjälp för att rädda sin dotter. Allting är i ruiner och allting är kaos. Barn kidnappas från sjukhusen, vilket de tror är för att de senare ska säljas inom sexhandeln. Jag blir så arg när man tänker på hur hemska vi människor är. Hur kan man ta någons barn? Hur kan man utsätta någon över huvudtaget för något sådant. Sen speciellt under en sådan här tragedi. Alla personerna som arbetat just nu under denna gala är fantastiska. Alla personer som är där för att hjälpa till är fantastiska. Det är ofattbart hur det kan hända. Att det är så många som kommit till skada eller gått bort. En del av dem som överlevde själva jordbävningen och ligger och väntar på hjälp kommer kanske inte få den. Det kan dö av ett brutet ben för att dom inte hinner få hjälp i tid. Haiti behöver mer pengar, mer hjälp. De utför operationer i parkerna, för det inte finns någon annanstans att göra dem. En del har använt sig utav vodka och en såg för att kunna amputera till exempel ett ben, för att hjälpen inte har nått fram till dem än och tiden rinner ut för dem. Vad hemsk man känner sig, när man sitter här i sin soffa med en tår i ögat och tycker synd om dem. Man klagar för att det är lite kallt, eller att man är hungrig eller något så fånigt som att bussen inte kom i tid. Fy fan, alltså.


(src_unicef)

Gör nu som så många andra redan gjort. Bidra med en slant. Stor som liten, alla donationer gör skillnad!

Är det inte konstigt att när man tittar sig själv i spegeln så känner man inte igen sig själv? Inte själva utseendet eller så, utan det som finns mer på djupet. Mina ögon säger ingenting just nu. Finns inget glitter, utan bara ingetalls. Varför är det så?

Btw. Wierd. Jag kom nyss på att jag inte ätit någon middag idag?

Sen kom jag på en annan sak. Tuttar är ju ändå ganska viktigt, i alla fall i mina ögon. Och då menar jag ju mina egna, inte någon annans. Jag är sjukt sugen på att fixa till mina egna. Är i och för sig nöjd med de små liven jag har, de är ju inte obefintliga, men skulle inte banga på nån eller några storlekar större. Då är ju frågan om man ska göra silikon eller gelehallon (som de så fint kallas)? Irriterande att de kostar så satans mycket. Men det lockar, fan vad det lockar..

Satt nyss och diskuterade mål med en kompis till mig. Han berättade lite olika mål han hade för framtiden och att han hittills lyckats med en del utav dem, och därför har han skapat nya. Så då började jag fundera över mina egna mål. Vad har jag för mål? Har jag ens några? Och ju mer jag funderade över det så kom jag inte fram till allt för mycket faktiskt. Det är ju tragiskt. Senaste året har det känts som om jag varit i någon form av dvala. JAg har varken tänkt bu eller bä. Har inte direkt orkat ta tag i något alls, ja förutom jobbet då, men det verkar ju vara allt jag gör. Jobbar eller sover? Jag känner mig mer positiv än på länge, det är sjukt bra. Det kan vara en sån grej att jag inte orkar ta tag i att diska, laga mat, tvätta, städa osv. Det är sjukt egentligen.

Mina mål tidigare var att till exempel komma över exet. Det tog lagom av tid kan jag meddela, men nu är det klart. Sen var det att komma tillbaka som person, och det verkar jag också ha lyckats med för att jag är lycklig nu. Jag är glad och tillfreds och ja, livet leker. Men nu då? Vad ska jag göra nu? Jag står fortfarande på Body Shop. Trivs i och för sig väldigt bra, älskar mina kollegor och jag är (faktiskt) en grym säljare. Men här kan jag inte vara hela livet. Jag har alltid gillat make up och så, men intresset har blivit mycket större nu. Älskar att sminka mig och varierar mig så gott som varje dag. Provar olika färger, tekniker, redskap och så vidare. Kanske är det något att satsa på? Men jag har i och för sig ett mål (om man kan kalla det mål) är att flytta utomlands. Och det som lockar just nu är England. Träna upp sin engelska, skapa nya kontakter och ja, börja skapa lite utav ett annat liv. Kanske det jag ska satsa på?

Igår var jag på utbildning med jobbet. Det var jag och Veronica som fick möjligheten att gå på den. Helt nya produkter som kommer ut i butik senare i februari. Kan tyvärr inte berätta något om det nu, för det tror jag inte att jag får. Jag känner både positivt och negativ angående produkterna, men det positiva överväger det negativa. Tror i och för sig att denna serie redan finns i utlandet. Men men fårse, håller det lite hemligt en så länge. Efter utbildningen sprang jag och Veronica in på Beyond Retro och spande lite. Blev faktiskt kär! Underbara butik! Dit bär det av igen och jag ska spana. Finns mycket fint och annorlunda där. Vi mötte upp Annahita vid centralen sen åkte vi mot Hässelby Gård och började mysa inför kvällen. När Sara och Tanja kommit åt vi en supergod middag som Annahita gjort, Laxpasta och drack vin. Vi såg på Brokeback Mountain och åt lite chips. Jag måste ju bara säga en sak: Underbara film! Varför har jag inte sett filmen tidigare? Den var så vacker och kärleksfull. Kan inte tänka mig hur det skulle vara att inte kunna få vara med den personen som man faktiskt älskade. Har ni inte sett den, så gör det! Det enda negativa igår var att det tog mig hela två timmar att komma hem. Det var ganska så ovärt, men ändå värt det eftersom vi haft det jättetrevligt!

Jag känner att jag måste bli lite bättre på att uppdatera min blogg OCH att lägga in fler bilder. Känns ju bara tomt här. Och vem orkar läsa en jävla massa text? Men så är det. Idag kommer det bli text och ännu mera text. För jag är så dålig att ha med mig kamera när jag är ute på vift. Helgen har varit bra, fastän jag har arbetat. I lördags, efter jobbet, bar det av till Rissne och middagsmys hos Rey. Ingen sen kväll tänkte jag, men tjii fick jag. Klockan 3 stupade jag i säng. Det var en supergod lasange till middag, som Reys kille gjort (bara tomatsåsen var från scratch, och hade kokat i cirkus två timmar), kladdkaka med glass till efterätt. Hon bjöd på vin och öl också. Hur fint var inte det? Vi var 12 personer totalt och det var sjukt trevligt! Söndagen jobbade jag och Annahita och ja, more or less, tog oss igenom dagen. Det var inte pga bakfylla eller nånting, bara det att motivationen inte riktigt var på topp. Efter jobbet åkte jag hem till syster för att fira bror och Hasse. Jag hade trott att de skulle vara bara de absolut närmaste, men vi var väl säkert 10-15 personer. Det bjöds på tre olika sorters paj (köttfärs, lax och kycklingpaj), riktigt mumsigt. Sedan var det även kladdkaka på det och kaffe.

Ikväll är det fredagsmyyys. Eller ja, jag har det i alla fall lite mysigt. Sitter med ett glas fin, precis tagit en het dusch med min nya badpuff (mycket mycket bra, anser jag) och sett klart på lets dance. Mattias dära alltså.. jag vet inte egentligen vad jag ska säga. Sitter här insmord i Brazil Nut Whipped Lotion och doftar godis. Underbart! Jahaja. Idag är det fredag. Idag har jag haft måndagsångest. Nej, jag är inte så full eller trött att jag ser fel på dagarna, nej, utan efter att ha varit ledig i två dagar så blir ju min fredag min måndag. Förstår ni logiken? Imörgon blir det jöbb. Men efter jobbet, då händer roliga saker. Tjejerna ska leka! Alla tjejor, hela 14 stycken tror jag att vi blir? Vi ska äta namnam hemma hos Rey och mysa. Hade tänkt att inte dricka vin, men nu blev jag sugen i alla fall. Alltid mysigt att sällskapsdricka liksom. Sen är ju alla tjejorna så härliga. Men morgondagen får utvisa vilka val jag gör. Dock får det inte bli sent heller. Jöbb på söndag också, för att sedan åka på middag hemma hos sis för att fira bror (nej, har ju ingen "riktig" bror, utan johan jag talar om) samt hasse då de båda små liven har fyllt år.

Dagen idag har varit bra. Chefen har varit väldans snäll och gullig mot mig. Jag fick min söndag ledig så HEJ NORRTÄLJE då gör jag dig osäker! Då ska jag och Sofie leva rövare, kanske får vi med oss Stefan och Stefan också. Jag fick en annan trevlig nyhet också. Jag har jobbat mycket bra, nej det blev fel, vi ALLA har jobbat så pass bra att vi kommer få bonus från jobbet. Och om det stämmer, den fågeln som viskade i mitt öra, så kommer min bonus vara riktigt fin. Me Likey! Hello tatuering, Thailandresa.. okej nu drömmer jag bara. Men vem vet. Något av dem ska det nog bli, helst båda två. Jag längtar efter en ny tatuering. Av nån anledning så är känslan av tatuering skön. Den brännande, vibbrerande känslan. Gillar det. Har en plan på en ny tatuering. Ska nog trippa förbi en studio och se vad det skulle kosta och hur lång tid det skulle ta. Hade tänkt ha den på vänstra sidan, vid revbenen ungefär. Det kommer nog göra satans ont. Maybe? Jag är ju i alla fall inte någon som svimmar, som vissa jag känner. Haha.

En annan väldigt trevlig sak som hände idag var att Cissi och Damon kom förbi jobbet för att säga hej. Jag blev så glad. Jag har inte sett dem på kanske 1½ år. Damon hade blivit så stor! Nu är han 13 år och längre en mig med en basröst. Haha. Underbart! Var så kul att träffa dem, hoppas att jag gör det snart igen. Missed you, guys! Nej, nu ska jag mysa en stund till i soffan, innan jag ska krypa ner i min (iskalla, ja den är iskall) säng.

Klockan är över halv ett och jag kan inte sova. Tankarna snurrar runt i huvet. Om allt och ingenting. Minnen kommer och spökar i huvudet. Minnen som jag önskar att jag inte hade. Samtidigt som de gör ont att tänka på dem, kanske dem är bra, eftersom de hjälpt till att göra att jag är den personen jag är nu. Just nu så känner jag mig bara så fucked up. Och jag vet inte ens varför. Så pass mycket tror jag på mig själv, eller vad man ska kalla det, att jag är en fin person som faktiskt folk tycker om. Men ändå kan jag sparka mig själv och känna att jag inte är nånting värd. Vad är problemet?

Nått som stör mig är att så mycket måste handla om killar, kärlek och så kallade ragg. Är det verkligen det som definerar om det (med tanke på tidigare inlägg) att det går bra för mig? Och i allmänhet när man pratar med random folk som man kanske inte pratar med så ofta. Bara för att man inte fått ragg "senaste tiden" så är det "illa". Har man inte kille så är det något fel på en. Men tanken går ju inte genom deras huvuden att jag kanske för det första inte vill, för de andra inte haft tid, för det tredje inte är en sådan person som drar hem första bästa som tittar på mig på rätt sätt på krogen. Sen kan man ju också tillägga att ingen vet hur det ligger till med något av det. Så kallad kärlek är inget som jag ens har på agendan eller tittar efter. Skulle det hända skulle jag vänta att ens yttra orden för att slippa få en ishacka i hjärtat igen. Är man "misslyckad" om man inte har kärlek (på det sättet) i sitt liv? Jag anser mig vara en person som är trevlig, snäll och relativt söt och faktiskt någon som är värd att älska. Men bara för att jag just nu inte har pojkvän eller dylikt så är det något som är "Konstigt".

Jag har senaste året haft en soulsearch och funnit något som jag inte trodde. Jag fann mig själv. Under ytan, där fanns jag. Och det är komiskt att det jag behövde för att hitta den personen var ett brustet hjärta och någon som sparkat på mitt självförtroende. Nu har jag till exempel mer självförtroende än jag haft innan (men som allt annat går ju det också upp och ner) och jag ställer faktiskt krav. Inte kommer jag någonsin vara en jävla toffel som viker mig för någon annans vilja igen. Jag kommer kämpa för det jag vill och anser rätt. Och nu har jag skapat mig nya mål. Jag ska få tillbaka min kropp. Den fina som jag hade, dock inte riktigt lika smal, men inte är det för att attrahera andra utan för min egen skull. Jag ska resa och utforska världen. Jag ska stabilisera mig när jag anser att det är rätt tillfälle. Jag ska nog ta och flytta utomlands någonstans, där ingen känner mig, och bara vara mig själv. Lära mig nya saker och se hur mycket som omvärlden har att erbjuda mig.

Måste ju ändå nämna alla underbara, vackra människor som finns där för mig dagligen som förgyller min dag. I love you! Utan er skulle jag inte vara någonting alls. Och det är tack vare er som jag känner att jag vill fortsätta mina dagar med ett stort leende på läpparna och bara njuta.

Det här blev en jävla mix. Men vadå, sån är ju jag?


---
I lose my way. And it's not too long before you point it out
I cannot cry. Because I know that's weakness in your eyes
I'm forced to fake, a smile, a laugh. Every day of my life
My heart can't possibly break. When it wasn't even whole to start with
---

De här skulle jag göra ifall jag var miljonär:

• Lägenhet
• Bil (BWM eller Audi TT)
• Iphone
• Tatuering
• Bröstförstoring
• Skaffa en personal trainer
• Åka på solsemester när jag vill
• Fixa fina saker till min familj + bjuda dem på lyxsemester
• Köpa lägenhet i London
• Min efterlängtade Dior Saddlebag
• Ge pengar till välgörenhet
• Diamantring

Finns säkert mycket bättre saker att lägga pengar på. Men man kan väl alltid få drömma. Right?

Sitter och drömmer mig bort. Tittar på Ving, Apollo och fritidsresor och spanar på semester inför sommaren. Dags att boka snart kanske så att jag vet att jag kommer iväg och att jag kommer få ledigt. Åh, jag vill så gärna åka bort. Men vart blir det i år? Spanien, Grekland, vart vill jag åka? Vill du åka med mig?


Gran Canaria.


Teneriffa.


Rhodos.




Zakynthos.


Puerto Banus.


Thailand.

Were to go?

Äntligen måndagskväll. Det betyder ju att måndagsångesten är över. Vadå great! Imorgon jobbar jag 11-18-30, sen har jag två dagars ledighet framför mig. Ritkigt skönt ska det bli. Ska nog passa på att umgås med min syster. Gå på långpromenad med hunden, shoppa lite för presentcheckarna jag fick i julklapp & titta på lite filmer som de köpte hem från Thailand. Idag eller ikväll ska jag passa på att diska, tvätta och duscha och tvätta håret. Ska ta en lång dusch tror jag. Stå där och låta måndagsångesten rinna av mig. Kom på en sak idag på jobbet, det är riktigt bra att man är lättroad. Kan ju skratta åt allt och ingenting. Sen att jag har underbara kollegor gör ju saken ännu bättre.

Haha på tal om att vara lättroad. Satt här för mig själv och fundiferade och så kommer jag ju fram till världens bästa reklam. "Hej Kaj. Hallå Bojje" I JUST LOVE IT!

Haha. Sen bästa kommentaren på detta klipp nånsin:

Jag har börjat tänka (suprise va) på saker och ting och kommit fram till att jag är annorlunda. Jag tänker annorlunda. På något vis har jag blivit, för det första mera ego (inte i en negativ mening, utan tänker mer på att försöka göra saker så jag blir glad, men inte genom att såra andra), jag har lärt mig att hata, ja det är ett starkt ord men det gör jag. Med det menar jag inte att jag hatar saker, att göra vissa saker eller så utan jag menar att jag hatar vissa människor. Det finns vissa personer i denna underbara (?) värld som jag helt enkelt inte tål. Och vad är det för nytt, kan tänkas. Men för mig är det, egentligen, ganska så nytt. Aldrig haft den känslan mot personer förut att jag, honestly, inte skulle bry mig ifall de fanns eller inte. Är det inte sjukt? Jag låter som en känslokall, heartless bitch. Men så är det. Speciellt finns det några personer som det liksom kryper i ryggen när jag tänker på dem. Både personer som finns i min närhet, och mer "kända" personer som inte ens borde fått födas (ni vet, äckel som Hitler, Bin Ladin osv osv). Den sista halvan är ändå, tycker jag det känns som, personer som det är inte så konstigt att man kan känna avsky och hat emot. Men sen finns de där andra, som jag absolut inte tycker om alls. Inte för fem öre. I wouldn't care less. Jag vet inte vad som hänt eller så, men det är nånting som förändrat mig på vägen. Jag är inte som jag var, vilket på många sätt är bra, men sedan är det vissa delar som jag nästan blir lite småskrämd utav. Som om jag tittar mig i spegel och inte riktigt känner igen mig själv. Bara en sån sak att glittret som fanns i mina ögon förut, har inte kommit tillbaka. Kommer det komma tillbaka eller är det borta för gott? Vad var det egentligen som gjorde att glittret fanns där? Det är en del frågor som snurrar runt i huvudet, men samtidigt känner jag mig helt.. tom. Det går inte att förklara. Just nu känner jag mer ilska, ledsamhet och hat än jag gjort på länge. Men fråga mig inte varför, för det kan jag inte svara på. Men samtidigt som tankarna finns där, och många är dem, så trycker jag bort dem på samma gång. Ungefär som om jag inte vill ta tag i dem eller helt enkelt inte orkar. Och det kan vara allt från familjeangelägenheter till vilka underkläder som jag ska välja att sätta på mig. Men genom allt har jag bara den känslan av att vara tom. Jag känner inga känslor just nu. Jo, de dumma som jag sagt innan, men inget annars. Huvet känns som ett stort grått moln bara, hjärtat känner inga känslor och de enda som jag egentligen tänker på är hur jag ska göra för att andas normalt. Det är ganska psyko ändå. Vad konstigt det här blev. Började på en sida och avslutade på en annan. Hänger det ens ihop? Aja, som jag sa, mina tankar är ett ända virrvarr av tomhet och grått. Kanske så här det blir när man försöker få ut det i ord?

Dessa härliga godsaker köpte jag idag på Body Shops rea. Mycket mysigt! Nu ska jag smörja in mig för kung och fosterland och dofta underbart. Monoi Body Balm, min största favorit, ska jag endast använda vid riktigt speciella tillfällen. Den är bara så damn fine. (Btw, vet att bilden suger, men så går de när jag inte har nå annat än paint på min dator.)

Så här känner jag mig idag. Jag känner mig som om jag sitter ensam i regnet. Jag saknar min familj. Brukar umgås med dem ganska så mycket och nu är alla borta. Och vad gick jag reda på, jo nu är till och med Pappa där nere också.. Jahaja, där nere är de i solen och jag sitter inne i igloo till lägenhet. Ja, idag är jag bitter. So what?

Snart dags att gå och lägga sig igen. Dagen har i alla fall gått fort. Jobbade mellan 12 och 20 idag. Vi har rea i butiken på torsdag, och efter som det egentligen är "söndag" imorgon, kan vi inte fixa i ordning då för det kostar företaget för mycket pengar. Därför fick vi fixa en del idag. Jag har så gott som haft ångest inför att jobba idag hela dagen och känt allmänt att jag bara skulle vilja försvinna innan jag börjar grina. Och jag höll faktiskt på att börja grina på jobbet idag. Så fort jag kommit till jobbet frågar chefen DIREKT ifall jag (och Annahita) kanske kan stanna kvar efter jobbet imorgon så att rean kommer upp. Jag sa nej direkt och argt (faktiskt) att jag behöver faktiskt sova. Låter knäppt men jag behöver sova. Så jag sa att all ledig tid jag får måste jag ha, jag mår piss just nu och jag pallar inte det. Så nej, jag tänker inte jobba över. Känner hur tårarna börjar trycka sig fram i ögonen för en sekund, tills jag får en kram av Tanja. Förstår inte riktigt vad som hände där? Vart kom tårarna ifrån? Men kände nästan panik när hon frågade ifall jag kunde stanna kvar. Jag pallar inte av det. Planera istället så att det finns tillräckligt med personal. Jag har ju redan jobbat som en gnu, jag orkar inte så himla mycket mera. Jag kan inte ställa upp och jobba så fort det är problem. Jag är inte ansvarig för att det finns personal, jag har inte ens kunnat vara sjuk senaste två-tre månaderna för att det inte funnits tillräckligt med personal, sen att det råkat hamna så att det är någon annan som är sjuk samtidigt. Kanske borde lägga mig under täcket och sova. Tillåta mig själv att vara sjuk så att jag kanske mår bättre senare?

Jag tror att nånting är fel. Jag känner det i kroppen. Jag brukar känna av när det är något som är tok. Och min kropp skriker. Ryggen värker, musklerna jobbar inte med mig, huvudet värker, sovar hur mycket som helst (när ryggen inte tar död på mig) men är alltid stört trött, läpparna har gett upp, ögonen svider och fingrarna tappar allt skinn och blir inte bra. What the hell is going on? Aldrig haft problem och nu fungerar ingenting. Förutom detta är jag jättekänslig och kan börja grina för ingenting. Är lättirriterad och känner mig inte glad. Inte på samma sätt som jag gjort tidigare helt enkelt. Jag såg på Bolt för nån dag sen och började grina när de sa hejdå och var arga på varandra. Jag har sett gamla avsnitt av Förhäxad och grinat satan till exempel när en av dem dog. Vart kom allt detta ifrån? Vart kommer alla dessa känslor ifrån? När jag gick hem på nyårsafton och lyssnade på min Ipod kom Fix You med Coldplay på och kunde inte hålla tillbaka tårarna. What's wrong with me?

Av nån anledning har jag börjat tro att jag har B-vitaminbrist. Och min kollega styrkte detta så jag gick förbi Life och inhandlade multivitaminpiller samt B-vitamintillskott. Får hoppas på att det blir bättre för jag börjar tröttna på detta. Jag ska även ta tag i träningen och börja gymma eller nått. Av nån knäpp anledning, fastän jag cptrött hela tiden, känns det som om jag har nån typ av överskottsenergi som måste komma ut. Det får bli mitt första nyårslöfte: att börja ta hand om mig och min kropp. Träning, sundare mat och skaffa mig det självförtroende som jag förtjänar. Hade mycket bättre självförtroende där ett tag men nu känns det som om det är borta. Inga kläder känns bekväma, sminket blir alltid fel, håret spelar ingen roll vad jag gör med för ser för jävligt ut i alla fall. Så här brukar jag ju inte vara, så varför är jag så just nu? Har väl nån störd period där det känns som om inget spelar någon roll längre.

Nu lyssnar jag på Fix you med Coldplay och tänker på mormor. Det här var en av de första låtarna jag hörde efter att mormor gått bort. I miss her. Saknar farfar också. ♥


And the tears come streaming down your face
When you lose something you can't replace
When you love someone but it goes to waste
Could it be worse?

Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you

Nyårsdagen är det och här sitter jag inlindad i mitt täcke i soffan och ska se någon mysig disneyfilm strax. Inte kommit på vilken det ska bli än. Lutar mellan Skönheten och Odjuret eller Törnrosa. Idag har jag faktiskt inte gjort mycket mer än att vakna, förflytta mig till soffan från sängen och glott på tv. Tagit hand om min baksmälla och försökt komma på något att äta. Det är väl det jag har åstadkommit idag. Igår var en mycket trevlig kväll med vännerna och det åts och dracks massor. Var t o m en liten frågesport som jag & bubben vann! Yeah! Men sen idag har jag liksom hittat konstiga saker på mig. Min vänster arm gör skitont, har ett stort blåmärke på högra axeln och ett brännmärke på vänstra knät. Vad gör jag när jag dricker?