take me or leave me

Värst vad jag har blivit negativ och bitter senaste tiden. Hm, har i och för sig en ganska jobbig period i mitt liv just nu. Mycket saker som händer, och alla är ju inte bra direkt. Jag har tröttnat på att behöva känna saker. Eller satsa på saker. I slutändan blir man ju bara sårad och får hjärtat krossat i alla fall så varför ens försöka? Just nu känns det som en overklighet att ens våga satsa på något, att jag någon gång ska våga tänka mig att vara med en annan person. Ush, blir nästan skrämd av bara tanken.

Pratade med A igår, han hade ringt men jag missade samtalet så jag ringde upp. Kändes skönt att höra hans röst. Dock hade jag en känsligare dag igår så, ja... det slutade väl inte helt toppen. Blir i och för sig glad när han ringer, för de visar ju att han bryr sig, samtidigt blir en del av mig så nervös och känner hur mitt trasiga hjärta skriker att de inte orkar det här. Att det inte vill lyssna eller känna. För så fort jag hör hans röst, eller ser hans namn i displayen på mobilen börjar hjärtat slå dubbelslag och mycket hårdare. Igår var ju samtalet kanske inte det bästa men det slutade bättre i alla fall och jag hoppas att vi kan lösa allting på något vis.

Nu måste jag paniksminka mig lite grann innan jag måste springa till jobbet för en heldag på jobbet.

Men måste bara säga, att älska någon som inte älskar en tillbaka är nog det svåraste och mest smärtsamma jag någonsin behövt göra...

Come away with me...?