take me or leave me

Har kommit underfund med en sak. Det verkar som om jag inte får känna som jag känner. För då trampar jag någon på tårna. För att kunna berarbeta det som hänt måste jag skriva av mig. Det är så jag fungerar. Är det fel av mig då? Alla berarbetar saker på olika sätt och det här är mitt. Jag har aldrig varit ute efter att trampa någon på tårna eller att göra någon arg/ledsen. Jag gör det här för min skull. Inte har jag skrivit elakt om någon. Jag har ställt frågor som jag ville ha svar på. Och jag skrev dem. För då får det mig att tänka igenom dem och komma underfund med saker. Hur jag bäst kan klara mig ur en sådan här situation. Som en person som står mig nära sa "det är klart att man tar det som en attack mot en själv. Hur ska man annars göra det?". Håller med där. Allt detta är så nytt. Vad alla än säger så tar jag det som en attack just nu. Jag önskar verkligen att jag kunde gått iväg från detta förhållande och säga "Tack och hej! Vad trevligt vi haft det tillsammans och jag tycker verkligen att det är toppen att du inte längre vill leva med mig. Jag önskar dig all lycka i världen och det kommer bli så toppen att komma och hämta alla mina saker". Tyvärr så fungerar det inte riktigt så. Självklart önskar jag dig all lycka i världen och att du får det underbart. Men jag tänker inte låtsas som om jag tycker att det här känns bra för mig. För det gör det inte. Det är otroligt svårt att lämna det liv och den person som jag älskat. Även om jag vet att allting kommer lösa sig och att jag kommer få ett fint liv framöver. 

Jag vill fortfarande ha dig i mitt liv, på ett eller annat sätt, men just nu kommer det inte fungera. Vilket är otroligt synd. Men tack för de fem fina åren vi haft tillsammans. Jag hoppas att vi någon gång kan lösa detta och vara vänner.