scared of my little Houdini.
Gud vad du skräms! Jag går mot min balkongdörr och tittar efter Rex för att det är dags och komma in. Och vad ser man? En tom sele som ligger på stenplattorna. Känner direkt hur hjärtat stannar och jag känner nästan att paniken kommer. Jag har ingen aning om vart han är, hur länge han varit borta eller ifall han kommer kunna hitta tillbaka. Jag brukar alltid hålla ögonen på honom och titta till honom då och då. Det gjorde jag även idag, men måste missat honom precis. Tänk att jag kände det på mig när jag gick mot dörren, att han inte skulle vara där. Bara slita på sig ett par byxor och en jacka och gå ut och locka på honom och småropa (för att inte reta upp grannarna genom att ropa högt efter honom). Lockar på honom och går runt utanför huset där jag bort. Hör ingenting och ser honom fortfarande inte. Kollar ifall grannen stängt fönstret, för Bjaern (deras katt) brukar busa med Rex och Rex brukar följa efter honom när han väl smiter. Yes, det är inte första gången, han är en riktigt liten Houdini som lyckas ta sig ut ur selen utan att dra upp den eller bita sönder den. Men nej, deras fönster var stängt. Går ett varv till, för han brukar inte våga gå så långt eftersom han inte varit ute förut, förutom på min baksida. Får för mig att gå in på min baksida, från baksidan, genom små buskarna och vad ser jag då. En liten svart katt, som ser lite rädd ut, som tittar på mig med skam i ögonen då han vet att han inte får smita iväg så där. Han låter mig till och med att ta upp honom utan att ens streta emot, som han brukar göra. Hatar när han skrämmer mig så där. Vill ju inte förlora honom också. Men önskar ju alltid att han kunde få vara utekatt och vara ute och busa hela tiden, men det går ju inte då jag inte vet hur jag kommer bo sen. Men han hittade hem och han är nu inne i säkerheten. Snart kommer han komma till soffan, lägga sig på sin favorit filt och sova. Sweet!
Kommentarer
Trackback