take me or leave me

Idag har jag jobbat cirkus 11 timmar. Uppe med tuppen och stod redo och klar på jobbet 9.30 för att räkna kassan, torka golvet osv osv. Fixar och trixar, lägger på extra makeup för att de är lördag och innan jul dessutom för att försöka locka att sälja mera makeup. Brukar få nån typ av komplimang när man har mer makeup på sig, men inte denna morgon inte. Chefen kommer in precis efter 10, skulle börjat 11, och vad är de första hon säger. Inte "Hej" utan "Värst var golvet är skitigt, du har inte städat", men det hade jag fanimej gjort, man typ bara "Jamen hej liksom". Sen börjar hon med sitt vanliga klagande och mumlar för sig själv "Vi borde bli bättre på städandet hära alltså..". Med det menar hon att VI, vi som är anställda suger, medan hon gör allting so damn fine. Då lackade jag ur. ORKA! Så jag sa fine och städade golvet IGEN. Men visade att jag var lite sur. För tyvärr så gör inte men chef så mkt mera än att klaga. Mycket bättre än min förra, men klaga, ja för fan de kan hon. Sen kom vår paket-inslagar-tjej då, se på fan, lägger hon upp värsta välkomnande leendet och småskojar och försöker få med mig på det. Jag tittar på nya tjejen och ler och hälsar, sen tittar jag på chefen. Utan leende eller något. Tror chefen fattade att jag lackade till, för jag (och många av de andra) ställer upp som FAN för henne. Och jag gör faktiskt en del av hennes jobb för att hon ska slippa, UTAN att att någon säger till eller för att hon bett mig. Hon försökte under hela dagen få med mig och bli på bättre humör. Var dock på toppen humör, mot ALLA, men inte lika mkt mot henne. Hon frågade om nån vara, om allt var ute, jag sa att jag trodde det annars var de slut, vilket jag faktiskt trodde. Sen så säger hon lite spydigt "Vet du, jag hittade de här på lagret". Vad fan var det liksom? Jag svarade bara "jaha vad bra då.". Sen kom jag på en sak, som jag sett på schemat som jag inte trodde stämde. För jag var menad att öppna, och jag började 10.30, som vi gör en vanlig söndag, men nu öppnar vi vid 10, inte 11, så jag frågade chefen "men du, det är ingen som öppnar imorn". Då säger hon "Joho, finns de visst de". Då informerar jag henne om att vi faktiskt öppnar 10 och inte 11 och så säger hon "Men då får den som öppnar komma in tidigare. Jag tittar på henne och säger "Men vadå, det är ju jag, jag jobbar ju redan typ 10 timmar" (medan hon då jobbar kanske.. 5?). Så mumlar hon nått i stil med "ställa upp för laget", då blev jag ännu mer förbannad, tittade på henne och gick ut i butiken igen. Det som gjorde mig mest arg på hela dagen är att hon har mage att säga "Det är okej, jag öppnar för din skull". Ungefär som om det är MITT FEL att hon planerat fel och att jag ska bli glad och tacksam för att jag inte behöver öppna. Vad är de för stil? Gah! Då har jag spytt galla över hela detta inlägg, men kände att jag behövde skriva av mig om min dag. Alla kollegor har varit toppen, haft en riktigt bra dag, även om jag är trött som satan och skulle behöva någon som knäcker min rygg samt ger mig en massage. Love my darlings!