take me or leave me

Jävla blogg helvete. Här spelar de ingen roll att man skriver. Det jag ville säga är att jag är så jävla trött på att jag är den som ska gråta, vara ledsen och känns som om hjärtat går sönder och att ingen någonsin kommer älska mig igen. Varför känner jag ens så? DU ville inte ha mig länge. Du krossade mitt hjärta. Och belive me, många dagar så vill jag inte ens leva och det är ditt fel. Jag gav allting till dig. Lämnade vänner och familj i andra hand. Jag gjorde allt för dig. Och fan vad jag ångarar mig. Ibland önskar jag att jag att jag kunde hata dig, men det vet du att jag inte kan. Jag vill bara kunna gå vidare men de går inte.. Jag har aldrig någonsin känt mig så värdelös, äcklig och oälskad som du fått mig att känna mig. Jag bryr mig inte om du blir sårad, arg eller förbannad för det jag skriver nu. DU KROSSADE MIG! Lev med det, Jag gav dig allt jag hade och du kastade bara bort det som om det var inget värt och nu vet jag att det är allt jag betyder för dig. Inget alls. Det har jag säker inte ens gjort. Fy fan för kärleken säger jag. Aldrig vill jag bli kär igen, när the love of my life kunde krossa mig totalt som om det inte var några problem alls. Du gjorde de ju utan att ens blinka. Sen kan du bara börja älska någon efter sisådär en två månader. TACK! Så jävla lite betydde jag för dig. Varför bryr jag mig ens? Jag är så trött att du, fastän jag inte ens pratar med dig har du en sån jävla makt över mig. Kan du inte bar sluta. Jag vill inte mer. Jag orkar inte gråta fortfarande nästan varje dag. Det är här var ditt val och ändå är det JAG som ska behöva må piss varje dag, gråta, tappar livsglädjen och bara önskar att jag kunde somna och slippa allt. Är de rättvist?

Vad jag än gör eller tänker eller drömmer så finns du där. Jag tycker fan inte det är rättvist. Du har ju lämnat allt som har med mig att göra för länge sen och tänker inte ens på men en enda sekund per dag. Och jag kan inte få dig ur mina tankar alls. Allt jag gör eller tänker så finns du där. Du var min livs kärlek, fattar du inte det? Och du kastade bara bort mig som om jag inte var något värt. Fan vad jag vill kunna vara vän med dig. Men det kommer aldrig fungera. Nu har de nästan gått 6 månader och så fort jag ser ditt namn, tänker på dig eller hör din röst få bryter jag ihop. Så hur fan tror du vi ska kunna va vänner? Du gjorde ditt val, du tyckte inte jag var tillräcklig, du ville hellre ha en yngre modell som kunde "förfylla dina" behöv. Jag var tydligen inte värd de.Jag orkar inte mer. Snälla låt mig bara vara... om vi nån gång kan bli vänner eller så så hör jag av mig. Men jag klarar inte de nu. Mår piss varje gång Men vad spelara det för roll. Du har ju en ny "kärlek" inte fan betyder jag något för dig....