take me or leave me

suttit och läst igenom lite på min blogg. Äldre inlägg när allting hänt osv. Nu är det över 6 månader senare och jag var ju så nyfiken på vad och hur livet skulle se ut nu. Och ta på fan! Jag är lyckligare nu än jag någonsin varit. Hänt mkt jobbigt senaste 4 månaderna också, men överlag så är jag lycklig. Hittat tillbaka till gamla vänner, funnit massa nya och ja, jag vaknar så gott som med ett leende varje morgon. Jag mår absolut INTE illa varje morgon längre som jag gjorde då och vad var de för snack om att jag inte "kunde leva utan dig" och att jag var "tvugnen att ha dig i mitt liv på ett eller annat sätt"? Vad var de för bullshit? Så mycket lyckligare nu när jag INTE pratar med dig, behöver tänka på dig. Hemskt av mig, kanske, men jag tror inte att jag vill ha dig kvar i mitt liv. Jag har byggt upp ett nytt liv, ett bättre liv faktiskt, utan dig. Jag är mig själv, gör det som JAG vill göra och tänker på hur jag känner och så vidare. För en gång skulle gör jag sådant som gör att jag mår bra eller blir lycklig av. Vilken skillnad! Kanske hemskt att säga, men det är sant, är lyckligare nu, än för 1, 2, 3.. osv år sedan. Är det inte sjukt? Ska inte vara sån heller, ändå. Har inga sånna känslor för dig längre, men jag är inte mer än mänsklig och kan erkänna att jag saknar dig, lite grann. När jag hörde din röst i måndags så gjorde det ont i magen igen för en stund och jag blev faktiskt ledsen. Men då kände jag ju bara ännu mer att om du fortfarande får mig att bli ledsen, vad är det då för mening att vara vänner? Nej, you lost me, och det är ditt eget fel. Jag ångrar inget, men kommer inte ha dig kvar i mitt liv.