take me or leave me

Satt faktiskt och läste igenom gamla inlägg. Från när allting hände. När jag mådde dåligt så utav helvete och kände som om ingenting var värt något. Fan så patetiskt. Okej, I loved you with all my heart. Kommer aldrig hata dig för något oavsett, vilket är sjukt ändå då du sårat mig ganska så rejält. Men fan seriöst. Ingen är värd att jag ska känna så. Varför vara så sjukt "deprimerad"? Tråkigt liv man hade då liksom. Att vakna varje morgon med att spy och må så sjukt dåligt, och Nej, allt handlar inte bara om dig, även om jag inte nämnt något annat. Vadå skillnad. Nu vaknar jag varje dag med ett leende, är nyfiken på vilka nya människor som jag ska träffa. Vilka som ska få mig att skratta och hur dagarna ska sluta. Hittills har de slutat med att jag t o m somnar med ett leende på läpparna. Även om det känns så otroligt skönt, så är du bortglömd nu. Jag tänker på dig ibland och det vi hade, för vi hade de ju bra till viss mån. Inte lika bra som jag fick omvärlden att tro, för ärligt talat så mådde jag aldrig bra. Kanske känns elakt,men det har ju inte bara med dig att göra. Måste ju erkänna att jag trodde inte att jag var "singelmaterial", alltså att jag skulle passa som singel och nu har jag så sjukt kul och kan inte ens tänka mig att ha ett förhållande. Nu ska jag leva bara för mig och ingen annan. Fan vad patetisk man har varit alltså, fy. Inte ens efter fem år är du värd det. Sorry! Allt detta prat om att "vi måste förbli vänner" what the fuck? Varför skulle jag vilja det? Så känner jag nu. Okej, fem år var lång tid. Men så som allting slutade, hur jag bara försvann ur ditt liv på vad var det egentligen,, 2 veckor? Hur kan det finnas någon vänskap där då? Nej, det kommer inte finnas något dära. Nu är det jag som glömt dig och ska jag vara ärlig, det känns faktiskt riktigt skönt att inte ha dig i tankarna. Saknar dig, ja till viss del gör jag ju det, eftersom 5 år var en lång tid. Men jag är inte orolig, kommer hitta nån som faktiskt tycker om och älskar mig för den jag är och inte försöker ändra mig eller klagar på hur jag ser ut, äter, tjata på att jag borde gå ner i vikt osv osv. Inte för att låta bitter, men nu borde du va "lycklig" nu har du en mini modell med stora bröst. Gratulerar. Hoppas du är lycklig, honestly. Önskar dig lycka till i livet. Även om jag känner att mellan oss finns det inget att hämta känns det ändå tråkigt att jag inte har dig kvar..

För att ge mitt nya liv en "tribute":
So, so what I'm still a rock star. I got my rock moves. And I don't need you. And guess what. I'm havin more fun. And now that we're done. I'm gonna show you tonight. I'm alright. I'm just fine. And you're a tool so. So what. I am a rock star.