idag är jag vänsterhänt.
Det känns så konstigt att behöva vara vänsterhänt, när jag egentligen är högerhänt. Har fortfarande grymt ont i handen och det blir jobbigt att greppa saker. Till exempel när jag försökte lyfta min tekopp. Det fungerar ju, men var nära att tappa den. Att klä på sig kläder är inte heller det lättaste. Men det går ju så klart. Det som var mest spännande var att än en gång försöka öppna min pillerburk, fattar inte varför den ska jävlas med mig så mycket. Sen vågade jag mig på en dusch också. Att tvätta håret och så vidare var ju inte speciellt svårt så, men att raka benen med fel hand var en betrift ändå. Jag lyckades med att göra det utan att skära mig. Stolt ju. Lyckades sova i natt ändå även om handen gjorde ont, den känns ju mer idag än i går. På högersidan är det handen som är paj och på vänsterarmen har jag fått ett vackert blåmärke efter stelkrampssprutan. Ser ut som om sjuksköterskan tagit ett riktigt bra tag om armen och att jag försökt vrida mig ur hennes grepp. Men jag lovar. Jag satt så stilla och så snällt. Blödde massor bara av sprutan så hon frågade ifall jag blödde lätt. Har jag aldrig tänkt på men det är ju lite knasigt när det rinner längs armen för att man tagit en spruta, eller? Nej, nu ska jag röra lite på mig. Ut och ta lite frisk luft, se om mamma är hemma och be henne hjälpa mig med såret, om det behövs. Pain!
