it breaks my heart.
Jag måste tala ut. Jag klarar inte det här länge. Vad är det med människor som inte kan växa upp? Varför bråkar allt och alla i min närhet just nu? Det är inte värt det. Aboslut så måste man diskutera och vädra sina känslor och allt, men ibland blir det bara för mycket. Tänk på vad man säger och hur man reagerar, även om man är arg i just denna sekund kan det fortfarande förstöra så mycket mer i slutändan. Just nu bråkar och sårar så många jag känner varandra just nu. Nej, det handar inte inte bara endast om er, ni vet vilka jag menar, och jag tänker inte lägga mig i. Det berör mig väldigt mycket och ja, jag blir väldigt arg utav det, men det är inte min fight. Jag har mina egna fighter och demoner att bråka med. Det betyder inte att jag bryr om er för det gör jag, väldigt mycket, och jag har mina tankar och så vidare, men de stannar hos mig. Jag har många andra som gör mig ont och som medvetet sårar varandra och det kossar mitt hjärta. Jag hatar när mina fina människor omkring mig mår dåligt, jag hatar alltid när någon mår dåligt och jag avskyr när folk bråkar. Ja, det händer, men man behöver inte sjunka så lågt att man faktiskt sårar andra av vilja, att man medvetet säger saker bara för att orsaka smärta. Det här kommer låta själviskt men jag menar det inte på det viset, men varje gång senate två-tre åren något postivit har hänt så måste något negativt hända. I mitt liv verkar det som om det måste alltid jämna ut sig. Jag och Erica åker på en trevlig semester, min mormor går bort. Jag börjar bli lycklig och **** hör av sig och säger sånt som jag inte vill höra. Jag har många exempel, men det senaste är att jag får bo i min nya lägenhet i tre dagar innan nästa käftsmäll kommer som faktiskt sårar mig mer än så mycket annat. Tre dagar fick jag känna riktigt lycka innan nästa grej kom som gjorde att man sjönk igen. Jag vill ställa upp för så många jag kan och göra så mycket gott som jag kan. Jag har det absolut inte värst av alla och jag jämför mig verkligen inte med alla, endast mig själv. Men ibland skulle det kännas riktigt fint ifall någon ville ligga i min säng, hålla och mig och pussa mig på håret och säga att allting kommer bli okej och jag finns alltid här för dig. Denna person fanns, men det var länge sen vi sågs och jag saknar dig. Detta var en av mina bästa, som bytte stad, men jag saknar dig, every day, skulle vara fint om du kom tillbaka för en stund.
Vänne, jag håller med dig- Finns inget värre och mer onödigt än folk som bråkar! Tänker på dig, och försök koppla bort allt negativt som händer omkring dig, det är inte ditt fel och du kan inte göra något åt det. Försök fokusera på dig själv och alla bra saker som ändå händer!
Finnas alltid här för dig! Pussar
