take me or leave me

Här har man suttit och skrivit ett väldigt genomtänk och fint inlägg, men absolut så måste ju bloggen bråka så att allting försvinner. Lika jävla irriterande varje gång. Kan försöka komma ihåg lite grann av vad jag skrivit och det var att jag tror det är nånting på gång. Det låter kanske överdrivet eller melodramatiskt men det verkar vara något i görningen. Det är fler jordbävningar, tsunamis, vulkanutbrott och orkaner. Är det karma som "ger igen" för all smärta människorasen skapat och orsakat andra, eller har den som besämmer, eller vad det nu är, insett att det är dags att börja om. Starta om allting på ett nytt vitt blad. Känns konsigt när man läser nyheterna om att det först och främst har varit ett vulkanutbrott, vilket känns alldeles för nära än vad man "förväntat" sig. Sen att detta vårväder kommer ersättas utav att moln av aska som kommer dra in över Sverige, och övriga Europa. Folk sitter fast på olika flygplatser i Europaområdet och ingen kan komma hem. Läste att det i alla fall evakuerat människorna som bor vid vulkanen och jag hoppas att alla hann iväg i tid. Än så länge tror experterna inte att askan är skadlig, for oss här i Sverige, än. Men fortsätter det vet det inte riktigt vad som kan hända. En vulkan kan ju leva och spruta aska i upp till ett år eller sluta inom en vecka, men det är så svårt att förutse. Men om det händer så att de håller i sig, så kommer vädret förändars. Sommaren kommer bli kallare och även vintern nästa år. Det hoppas vi ju inte på!

För att hålla lite glada, varma och soldränkta tankar ska jag lägga in några bilder från igår. Då det bjöds på trevligt sällskap, sol som hettade på kinderna, rosévin och öl i solen. Det är nånting med vårsolen och att sitta på gräset och bara njuta.


Alexandra avnjutandes sin bulgursallad.


Vår vän solen.


Våra andra vänner.

Bilderna kanske inte är mästerligt tagna, men de är faktiskt med mobilen, därför är jag ganska så nöjd.