if leaving me is easy.
Jag tänkte börja detta inlägg med att skriva måndagsångest. Sen kom jag på att det varken var måndag och att jag faktiskt inte haft någon ångest idag. Se på fan. Det var fasiken toppen. Dagen har varit bra, jobbat några timmar, vilket faktiskt kändes lite som en evighet då alla kunderna verkar har rymt. Så det har segat på. Mycket trevligt att snacka skit med Alexandra och över en latte. Eller två faktiskt, en på morgonen och en på eftermiddagen. Nu har jag i alla fall lycket få med mig ett schema hem så att jag vet hur jag jobbar denna månad, det kan ju vara väldigt bra, annars blir det svårt.
Åh, jag sitter och funderar. Tankarna rullar hit och dit och fram och tillbaka. Hur ska jag göra? Ska jag flytta utomlands? Ska jag köpa en lägenhet? Ska jag bo i Täby eller ska jag försöka röra mig närmare staden? Ska jag tatuera mig? Vad ska jag då göra (många idéer)? Ska jag flytta in till mamma? Ska jag kanske ta och gräva ner mig under en sten och gå i dvala och vänta på "bättre tider"? Många frågor, inte alls lika många svar. Till och med min hy har blivit dålig av all stress angående mitt liv. Eller om man kan kalla det stress vet jag inte. Men det känns som om det är ganska så mycket som händer samtidigt. Positiva och negativa.
Denna helg är jag ledig och det är helt sjukt, men jag funderar på att börja packa ihop lägenheten. Jag vet att det är ungefär 3 månader kvar men det känns samtidigt lika bra att ta tag i det. Börja sålla bland mina grejer för sjuttielfte gången. Hur många gånger ska jag behöva flytta egentligen? Det är ju en sak, tycker jag, ifall man flyttar på eget bevåg än att man snarare blir tvingad till det. Nu är det andra gången jag blir tvingad att flytta. Så när det är dags för denna flytta blir det flytt nummer tre på de senaste 1½-2 åren. Från Alex till mamma - från mamma hit - och nu härifrån till mamma/eller egen lägenhet. Det blir lite stressigt i slutändan ändå. Så denna gång ska jag fasiken rensa ordentligt, ingen idé att ha alla grejer som jag har. Sen tänker jag på hur jag ska göra med mina möbler, om det är så att jag flyttar hem till mamma. Vart ska dem stå? Antagligen blir det att hyra ett förråd, som kostar multum, och där står grejerna och ruttnar. Nej, så är det ju inte alls. Usch vad negativ jag lät där. Men om jag får vara lite så så är jag faktiskt lite bitter. Bara lite granna. Trivs ju att bo här, även om det aldrig riktigt känts som hemma. Har ju vetat att jag inte skulle få vara kvar, så har egentligen inte lagt till något personligt i lägenheten. Även det en anledning till att jag inte vill flytta till en andra hands lägenhet igen. Nästa gång jag faktiskt flyttar, vill jag ju ha en egen, så jag kan få inreda precis som jag vill. Och känna att det är min, bara min. Och att det känns som ett hem, mitt hem. Väldiga krav jag har egentligen.
Nej, nu är det dags att sova och fundera ännu mer på framtiden. Spännande som det är att inte veta, är det lite läskigt att verkligen inte ha någon aning om vad som händer.
Jag tror att du kommer hitta något ställe som passar dig utmärkt, sen vart det blir någonstans får vi se :) Men köper du en lägenhet här hemma, så lovar jag att åka med dig till ikea och hjälpa dig måla om den så du får den presis som du vill ha den ^^ Puss hjärtat<3
Det är inte alls höga krav att vilja ha en lägenhet som är din egen, en plats man kan kalla HEM vill väl alla ha :) Hoppas du hittar nåt helt fantastiskt bra!
