follow you until you love me.
Snart dags att gå och lägga sig igen. Dagen har i alla fall gått fort. Jobbade mellan 12 och 20 idag. Vi har rea i butiken på torsdag, och efter som det egentligen är "söndag" imorgon, kan vi inte fixa i ordning då för det kostar företaget för mycket pengar. Därför fick vi fixa en del idag. Jag har så gott som haft ångest inför att jobba idag hela dagen och känt allmänt att jag bara skulle vilja försvinna innan jag börjar grina. Och jag höll faktiskt på att börja grina på jobbet idag. Så fort jag kommit till jobbet frågar chefen DIREKT ifall jag (och Annahita) kanske kan stanna kvar efter jobbet imorgon så att rean kommer upp. Jag sa nej direkt och argt (faktiskt) att jag behöver faktiskt sova. Låter knäppt men jag behöver sova. Så jag sa att all ledig tid jag får måste jag ha, jag mår piss just nu och jag pallar inte det. Så nej, jag tänker inte jobba över. Känner hur tårarna börjar trycka sig fram i ögonen för en sekund, tills jag får en kram av Tanja. Förstår inte riktigt vad som hände där? Vart kom tårarna ifrån? Men kände nästan panik när hon frågade ifall jag kunde stanna kvar. Jag pallar inte av det. Planera istället så att det finns tillräckligt med personal. Jag har ju redan jobbat som en gnu, jag orkar inte så himla mycket mera. Jag kan inte ställa upp och jobba så fort det är problem. Jag är inte ansvarig för att det finns personal, jag har inte ens kunnat vara sjuk senaste två-tre månaderna för att det inte funnits tillräckligt med personal, sen att det råkat hamna så att det är någon annan som är sjuk samtidigt. Kanske borde lägga mig under täcket och sova. Tillåta mig själv att vara sjuk så att jag kanske mår bättre senare?
