en tanke eller två.
Först och främst vill jag säga att jag hatar när min blogg äter upp mina ord och kastar ut ett tomt jävla nothing. Men jag är på skrivhumör idag. Orden bara rinner ur mig. Inte vet jag varför men idag vill jag skriva. Jag är så lycklig, som jag skrev innan, och glad för allt jag har. Jag har det fantastiskt. Inget att klaga på, sådär liksom. Men samtidigt inom denna lycka ligger en liten demon och lurar. Från flera håll en ett. Och än en gång, mina nära och kära bråkar man inte med. För det är de jag värdesätter mest av allt. Sparka på mig hur mycket du vill, men mina, de låter man vara. Jag klarar av spark efter spark, och det gör säkert dem med, men ingen förtjänar det. Det intressanta är ju dem som tar åt sig. Ingen vet ju vem jag pratar om egentligen. Men det spelar väl kanske ingen roll. Jag menar bara, är man en sån manipulativ människa som du, ja vad finns det kvar? Det finns ingen tillit, ingen tro, endast ett stor jävla nothing, från min sida. Jag är för trött nu. Jag vill inte och jag orkar inte. Vad alla andra gör, ja det är deras grej. Men det är inte min. Jag kan inte fatta att en av de som jag såg upp till mest av allt kan såra en så mycket, gång på gång, att till slut vill man krypa in i ett svart hål bara för att glömma allting. Gömma sig och drömma om bättre tider. För mig är det bättre tider, en nagel i ögat och ett ärr i hjärtat finns fortfarande som inte kommer läka fullt ut. Men samtidigt känner jag, vad gör det? Ingen ska få ta lyckan jag känner. Finally, är mitt krossade hjärta relativt hel. En del kommer alltid va skadat, men det är för att det ännu inte är över. Det är fortfarande smällar att ta och jag väntar bara. Har det gått så här lång tid och smällarna bara kommer så vad förväntar jag mig? Just nu, kanske hemskt av mig, så förväntar jag mig inget. Men fortfarande intressant att det fortfarande förväntas av mig. Att jag ska stå med hjärtat öppet och även armarna. Att jag ska stå här med ett leende på läpparna som om inget har hänt. Men fungerar inte riktigt så. För att tala om något annat är det intressant hur vissa tänker. Att det kan bli en sådan eldsvåda för en åsikt, när jag blev otroligt sårad av samma person, som då inte tyckte det var fel gjort. Du kommer säkert inte ihåg, men det gör jag och även mina vänner. Men måste erkänna, mage har du, att du vågar gör det precis framför mina ögon och sedan fråga vad som är fel. Du kanske inte kommer ihåg, men det gör jag. Men samtidigt SKIT SAMMA. Alla dessa intriger HELA tiden. Vem orkar med sånt? Men men, nu ska jag lyssna på favoritlåten, somna med ett leende och vakna lycklig, för imorn kommer Sofie och vi ska ha en toppendag! Som sagt, även om allt kan bråka, är jag lyckligt lottad och sjukt glad! Allt kan ju bara bli bättre, right?
