känslor, bra eller dåliga?
Satt nyss och funderare lite grann om känslor. Hur ofta vågar man faktiskt visa fullt ut vad man känner? Jag känner mycket om allt och ingenting. Intressant hur gemene man känner mera med alkohol i blodet. Kanske inte rätt, men då kanske är den stunden som man verkligen kan känna efter. Vågar känna efter vad man faktiskt känner. Det är väl lite som bu eller bä, men jag i alla fall kan känna mera med alkohol i blodet och faktiskt våga säga det då.Självklart behövs inte alkoholen, men just i den sekunden då, ja då är men kanske extra ärlig. Jag ärlig väldigt ofta ändå. Som just nu, jag saknar dig, min gamle vän. Så många år vi haft tillsammans och nu finns du inte här. Inte på samma sätt. Och när jag säger att jag saknar dig, får man en smile och inget mer. Absolut inget fel i det, men saknar du inte mig? Vi som har gråtit tillsammans, kramats tillsammans, skrattat och funnits där för varandra varje dag under nästan 20 år. Du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta oavsett vad. Kanske är det inte riktigt lika från ditt håll. Vi bor inte lika nära varandra längre, vi båda har väl vuxit upp och tänker på annat. Men tänker fortfarande på den dagen då du lämnade din systers 20 (?) årsfest för att du var hemma i Täby och du kände att jag behövde dig. Din axel att gråta på och dina kramar som fick mig att må så bra. Du kommer alltid betyda så mycket och jag kommer alltid ha dig varmt om hjärtat. Jag hoppas att vi ses snart och att vi kan ses oftare än vad vi gör. Du betyder bara så mycket. Det jag vill säga är att jag saknar dig, massor.
