min dyrbara mamma.
Jag tycker att det är så otroligt orättvist att min mamma ska behöva vara med om så mycket. Är det inte ditt eller datt så är det något annat. Det känns som om varje gång hon kommer upp över ytan kommer nästa smäll för att trycka ner henne igen och hon får svårt att andas. Varför är det så? Hon är den mest underbara människa som finns och hon gör verkligen allt för alla andra. Hon bryr sig så mycket om alla andra att hon glömmer bort sig själv. Hon är verkligen världens, universums bästa mamma och jag älskar henne mer än vad ord kan beskriva. Hon förtjänar inte att mer negativa saker ska hända henne. Hela hennes liv har blivit upp och ner bara så där. Och hon har aldrig gjort en fluga förnär. Och jag är en person som tror på karma, men min mamma har aldrig gjort något för att förtjäna allt detta. Jag älskar dig, mamma. Du är det bästa jag har, du ger mycket mer än du tar. Du är mitt rop och mitt svar. Du är det bästa jag har. Allting kommer att bli bra och jag tänker på dig. Om det nu är så att det är sant, så kommer vi klara av det tillsammans. Förhoppningsvis är det inget, men både jag och Malin finns här. Och morfar såklart. Vi alla älskar dig.
Min dyrbara mamma, allt kommer bli bra!
