take me or leave me

Jag sov ville hänga med ut. Men nej, klart som fan jag ska få ont som en gnu och få svårt att andas. Det är inte första gången heller. Sist fick jag ont när vi var ute.. Jag orkar inte, jag går och lägger mig nu.. pain.. fucking pain.

Älskar sommarn. Den svenska sommarn är helt fantastisk när den vill. Finns det något underbarare än att sitta vid en brygga, dingla med benen, solen skiner, en iskall öl i handen och måsarna som skriker i skyn. Den sveska sommarn är helt enkelt underbar. Sen slog det mig att jag aldrig mer kommer få ha sommarlov. Aldrig igen kommer man få de tio veckorna på rad som bara innehöll sol, bad och grillning. Spontana fester och att sitta ute hur länge som helst. Nu får man nöja sig med några ynka få veckor på hela året då man får njuta av sin ledighet.

Jag har varit dålig på att blogga senaste tiden. Inte haft allt för mycket att säga antaligen. Men vad har då hänt? Hm, jag har jobbat. Jag har spelat brännboll, blivit alldeles för full, umgåtts med mina kära vänner, lekt hundvakt och jobbat ännu mera.

Skogen när jag är på promenad med Melker.


Min mysiga Melker!

Underbar utsikt från mitt fönster. Himlen är fantastisk!



Nej, nu säger jag verkligen inte nej till lite sommarlov!

Sommarkänslorna pirrar i kroppen, leendet lägger sig aldrig och kinderna är härligt rosiga. Hjärtat pumpar med glädje och jag ser så i framemot sommaren. Det här kommer bli min sommar, jag känner det. Har redan fått lite utav en solbränna, håret är nyfärgat, jag har relativ långa fina naglar och jag känner mig fin. Ansiktet är inte riktigt där jag vill, då tydligen vill min kropp inte gilla vindruvor längre så, så småfinnarna hoppa upp här och var. Men vad gör det? Lite mer vatten i systemet och att njuta utav solen kommer göra underverk för min lilla hy. Jag använder inte foundation längre till exempel, kör endast på mineral solpuder från jobbet, and I love it. Även om plånboken tryter lite grann har jag ändå unnat mig lite grann. Jag har införskaffat ltie makeup inför sommaren, lite nya kläder som jag faktiskt inte trodde var min stil, men de passar mig faktiskt. Sommaren kommer innebära 5 veckors semester, ett bröllop, någon weekend eller utomlands resa och kanske en till tatuering. Ser verkligen framemot framtiden. Jag trivs på "nya" jobbet, älskar kollegorna och tycker inte längre att det är jobbigt att gå till jobbet. Saknar självklart mina kära vänner från Gallerian men dem kommer jag ju ha kvar i alla fall. Sen att jag och Sofie finally har relativt likadana scheman som gör att vi kan umgås mycket mer. Och mycket mer spontant. Blev en tripp ut till Norrtälje igår för att umgås med min kära, en fika och lite fönstershopping var tanken. Stefan, Sofies loved one, kom på den underbara idén att jag skulle stanna på middag. Vi satt med varsin öl i handen och njöt av solskenet och lugnet. Allt som hördes var rådjuren som smet runt i skogen, fåglarna som kvittrade och vinden som svepte genom träden. Vi grillade och drack vin och bara mös. Mycket skratt blev det också, dessa underbara människor. Jag trivs så otroligt bra i ert sällskap! Även om jag inte sova så värst i natt och jag var tvungen att ta bussen halv 7 imorse så gjorde det inget alls. För måndagen var bara totalt toppen. Det var bara vi, mobilen hade ingen teckning och vi njöt bara av att vara. Även om jag idag är otroligt trött i kroppen efter en dags arbete så är jag lika lycklig för det. Måste ju också berätta vad jag gjorde idag. Fick ett så fint presentkort i födelsedagspresent av en barndomsvän när jag fyllde år. Vi hade diskuterat BHar, haha, och Change gör ju så att de mäter och trixar så att man får fram sin riktitiga storlek, eller vad man ska säga. Och jag har aldrig vågat gå dit innan. Aldrig har jag unnat mig sånna dyra underkläder som jag gjorde idag, men vadå det var värt det! Aldrig haft en bh som sitter så fantastiskt skönt som den jag köpte idag. Tack Lizzie! Sen att man fick reda på att man inte alls ska ha en 80C, utan en 70E, ja, det gjorde mig ju inte lite förvånad! Haha, varför jag nu berättat min BH-storlek för världen, det är en bra fråga, men det är väl för att jag blev så otroligt nöjd och förvånad. Har ni inte varit där, testa!

Satt nyss och funderare lite grann om känslor. Hur ofta vågar man faktiskt visa fullt ut vad man känner? Jag känner mycket om allt och ingenting. Intressant hur gemene man känner mera med alkohol i blodet. Kanske inte rätt, men då kanske är den stunden som man verkligen kan känna efter. Vågar känna efter vad man faktiskt känner. Det är väl lite som bu eller bä, men jag i alla fall kan känna mera med alkohol i blodet och faktiskt våga säga det då.Självklart behövs inte alkoholen, men just i den sekunden då, ja då är men kanske extra ärlig. Jag ärlig väldigt ofta ändå. Som just nu, jag saknar dig, min gamle vän. Så många år vi haft tillsammans och nu finns du inte här. Inte på samma sätt. Och när jag säger att jag saknar dig, får man en smile och inget mer. Absolut inget fel i det, men saknar du inte mig? Vi som har gråtit tillsammans, kramats tillsammans, skrattat och funnits där för varandra varje dag under nästan 20 år. Du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta oavsett vad. Kanske är det inte riktigt lika från ditt håll. Vi bor inte lika nära varandra längre, vi båda har väl vuxit upp och tänker på annat. Men tänker fortfarande på den dagen då du lämnade din systers 20 (?) årsfest för att du var hemma i Täby och du kände att jag behövde dig. Din axel att gråta på och dina kramar som fick mig att må så bra. Du kommer alltid betyda så mycket och jag kommer alltid ha dig varmt om hjärtat. Jag hoppas att vi ses snart och att vi kan ses oftare än vad vi gör. Du betyder bara så mycket. Det jag vill säga är att jag saknar dig, massor.

Först och främst vill jag säga att jag hatar när min blogg äter upp mina ord och kastar ut ett tomt jävla nothing. Men jag är på skrivhumör idag. Orden bara rinner ur mig. Inte vet jag varför men idag vill jag skriva. Jag är så lycklig, som jag skrev innan, och glad för allt jag har. Jag har det fantastiskt. Inget att klaga på, sådär liksom. Men samtidigt inom denna lycka ligger en liten demon och lurar. Från flera håll en ett. Och än en gång, mina nära och kära bråkar man inte med. För det är de jag värdesätter mest av allt. Sparka på mig hur mycket du vill, men mina, de låter man vara. Jag klarar av spark efter spark, och det gör säkert dem med, men ingen förtjänar det. Det intressanta är ju dem som tar åt sig. Ingen vet ju vem jag pratar om egentligen. Men det spelar väl kanske ingen roll. Jag menar bara, är man en sån manipulativ människa som du, ja vad finns det kvar? Det finns ingen tillit, ingen tro, endast ett stor jävla nothing, från min sida. Jag är för trött nu. Jag vill inte och jag orkar inte. Vad alla andra gör, ja det är deras grej. Men det är inte min. Jag kan inte fatta att en av de som jag såg upp till mest av allt kan såra en så mycket, gång på gång, att till slut vill man krypa in i ett svart hål bara för att glömma allting. Gömma sig och drömma om bättre tider. För mig är det bättre tider, en nagel i ögat och ett ärr i hjärtat finns fortfarande som inte kommer läka fullt ut. Men samtidigt känner jag, vad gör det? Ingen ska få ta lyckan jag känner. Finally, är mitt krossade hjärta relativt hel. En del kommer alltid va skadat, men det är för att det ännu inte är över. Det är fortfarande smällar att ta och jag väntar bara. Har det gått så här lång tid och smällarna bara kommer så vad förväntar jag mig? Just nu, kanske hemskt av mig, så förväntar jag mig inget. Men fortfarande intressant att det fortfarande förväntas av mig. Att jag ska stå med hjärtat öppet och även armarna. Att jag ska stå här med ett leende på läpparna som om inget har hänt. Men fungerar inte riktigt så. För att tala om något annat är det intressant hur vissa tänker. Att det kan bli en sådan eldsvåda för en åsikt, när jag blev otroligt sårad av samma person, som då inte tyckte det var fel gjort. Du kommer säkert inte ihåg, men det gör jag och även mina vänner. Men måste erkänna, mage har du, att du vågar gör det precis framför mina ögon och sedan fråga vad som är fel. Du kanske inte kommer ihåg, men det gör jag. Men samtidigt SKIT SAMMA. Alla dessa intriger HELA tiden. Vem orkar med sånt? Men men, nu ska jag lyssna på favoritlåten, somna med ett leende och vakna lycklig, för imorn kommer Sofie och vi ska ha en toppendag! Som sagt, även om allt kan bråka, är jag lyckligt lottad och sjukt glad! Allt kan ju bara bli bättre, right?

Glor lite på Sex and the City på trean just nu och man längtar ju satan tills man kan gå och se filmen! Hur underbar kommer inte den vara? Jag känner att tänk så mysigt om man hade det så? Efter så många år så har man sånna nära vänner som man fortfarande umgås med. Gör saker tillsammans, åka på resor och hinna med att umgås så mycket i vardagen. Så vill jag ha det. I want it all. Jag vill ha familj, vänner, pengar, åka på resor, utforska världen, stå en i en fin vit klänning med alla som man älskar runt omkring sig och förklara sin kärlek. Jag vill verkligen ha allt. Så är det ju tur att man inte är så gammal och faktiskt så har man hela framtiden framför sig. Så skönt att inte veta vad framtiden har att säga, att allting är som en blankt blad och man än idag inte vet vad man ska fylla det med. Önska och hoppas att livet blir vackert, det gör man ju såklart. Men man måste nog ha det lite upp och ner för att verkligen uppskatta allting som man har. Alla har varit med om sina egna personliga helveten och man kan ju bara utgå från sina egna erfarenheter. Jag har haft ett sånt underbart liv, och det har jag fortfarande, nu senaste åren har jag varit med om mitt egna lilla helvete och förlorat två underbara släktingar, och andra som jag älskat och fortfarande älskar. Och jag är så otroligt lyckligt lottad att jag haft alla dessa fina människor omkring mig som stöttar mig och låter mig gråta på deras axel när det behövs. Att få ett litet fint sms, när man minst anar det, som får en att stråla som en sol. Även om allting inte är helt okej med vissa saker så måste jag säga: Jag är så otroligt lycklig!

I pausen nu lyssnar jag på Pixie Lott med Cry me out, en ny favorit. Otroligt vacker text och låt. Och det är det jag har gjort, jag har gråtit mig ut ur det. Förr grät jag så mycket mer än idag och det känns underbart. Självklart måste tårarna få komma när det behövs, men det är så underbart att jag nu för tiden endast gråter när jag måste, eller vad man ska kalla det. Nu vaknar jag med ett leende på läpparna och känner mig redo för dagens utmaningar. This is it. Jag trivs något otroligt med livet just nu och det känns inte direkt som om jag sakner något. Och den känslan är helt enkelt fantastisk.

If anyone asks. I'll tell them we both just moved on. When people all stare. I'll pretend that I don't hear them talk. Whenever I see you. I'll swallow my pride. And bite my tongue. Pretend I'm okay with it all. Act like there's nothing wrong. Is it over yet? Can I open my eyes? Is this as hard as it gets? Is this what it feels like to really cry?

If anyone asks. I'll tell them we just grew apart. Yeah what do I care. If they believe me or not. Whenever I feel. Your memory is breaking my heart. I'll pretend I'm okay with it all. Act like there's nothing wrong.







Sjukt vacker låt.

Amazing, att efter alla dessa månader så svara du idag! Du kan inte förstå hur du snurrade min värld. Honestly, har jag tänk på dig typ sen jag var 13 år och vi träffades på Teneriffa. Och fortfarande kan du få min värld att snurra. Awesome!

Jag tycker att det är så otroligt orättvist att min mamma ska behöva vara med om så mycket. Är det inte ditt eller datt så är det något annat. Det känns som om varje gång hon kommer upp över ytan kommer nästa smäll för att trycka ner henne igen och hon får svårt att andas. Varför är det så? Hon är den mest underbara människa som finns och hon gör verkligen allt för alla andra. Hon bryr sig så mycket om alla andra att hon glömmer bort sig själv. Hon är verkligen världens, universums bästa mamma och jag älskar henne mer än vad ord kan beskriva. Hon förtjänar inte att mer negativa saker ska hända henne. Hela hennes liv har blivit upp och ner bara så där. Och hon har aldrig gjort en fluga förnär. Och jag är en person som tror på karma, men min mamma har aldrig gjort något för att förtjäna allt detta. Jag älskar dig, mamma. Du är det bästa jag har, du ger mycket mer än du tar. Du är mitt rop och mitt svar. Du är det bästa jag har. Allting kommer att bli bra och jag tänker på dig. Om det nu är så att det är sant, så kommer vi klara av det tillsammans. Förhoppningsvis är det inget, men både jag och Malin finns här. Och morfar såklart. Vi alla älskar dig.

Min dyrbara mamma, allt kommer bli bra!

Kärlek. Vad är då denna känsla? Vad betyder den? Kärleken har många ansikten, många namn och kan betyda så mycket. Det kan vara olika saker man känner kärlek och sympati för. Vänner, familj, sin pojkvän/flickvän, sitt barn, sitt husdjur. Ja, listan är lång. Kärlek visas på olika sätt och jag tycker att det visas för lite. Inte alltid, men i många fall. Tar man verkligen vara på den kärleken som man får? Även om det kanske inte är den kärleken man trodde eller ens visste att man ville ha. Alla vill väl känna sig älskade, omtyckta och vill ha en famn att krypa upp i. Oavsett om det är via älska sin själsfrände, sin mamma eller syster. Ibland upptäcker man att det fanns kärlek där hela tiden, men man har bara inte sett den. Och kan det då vara för sent? Eller är det så pass tidigt att det inte är tillfälle att finna den och ta vara på den? Är man redo och mogen för kärlek, den där helt obegränsade kärleken som finns där ute? Är man mogen att ge den kärleken till någon? Har man hjärtat på rätt plats för att både ge och ta? Så många som man känner upplever nog inte kärleken till sin fulla makt eller ger så mycket kärlek som de faktiskt är kapabla till. Jag upplever mycket kärlek i mitt liv, från många håll och jag hoppas att jag visar min kärlek till de fina i mitt liv så att de märker det. Just känslan kärlek är svår att beskriva, för den känns nog inte likadan varje gång. Är det verkligen samma kärlek man känner till exempel till en partner eller är det en annan? Kan man älska flera personer på exakt samma sätt, eller är all kärlek till olika personer olika? Något jag har tänkt på, som jag tror så många gör, är att de visar och förmedlar så mycket kärlek till de personerna runt omkring att de glömmer bort att älska någon som, faktiskt, nästan är den viktigaste. Sig själv. För kan man truly älska någon, om man inte älskar sig själv?

Nu har jag börjat på mitt nya jobb. Från och med i tisdags så jobbar jag i Sollentuna Centrum. Det är inte Gallerian, stadens närhet med affärer, restauranger och barer. Det är lite längre ifrån det, men de nya kollegorna jag fått.. Jag är så glad! Jag trivs så otroligt bra och vi har bara umgåtts i typ tre dagar. En än gång är jag äldst, även denna gång så slår jag chefen. Dock bara med ett år, men i alla fall. Jag trivs, centrumet känns riktigt härligt och det är otroligt trevligt folk. Som idag fick vi en liten blomma och ett doftljus som en välkomen-hit-present. Hur gulligt är inte det? Vi jobbar som ett sjukt bra team, vi klickar med varandra och det bästa, vi har exakt samma sjukt dåliga humor. Jag tror verkligen att jag har hittat hem och att jag passar här. Vi passar tillsammans helt enkelt. Appropå inget alls, hur högt pratar mina grannar när jag hör exakt vad de talar om, och nej jag vill inte höra! Nu får jag gömma mig under kudden och täcka igen öronen, och faktiskt sova. Klockan ringer sju imorgon igen, ibland önskar jag att man kunde få sova tills man vaknar, men det var verkligen otroligt länge sen det hände.

Tack för vin och ost och mys och filmkvällen ikväll. Det var jättemysigt och blev så glad att ni tänkte på mig! Vad är bättre än trevligt sällskap, en fin film och ett glas vin? Det var verkligen supermysigt, någongång får ni komma till mig så gör vi samma sak! KRAM PÅ ER, FINA MÄNNISKOR!

Seriöst, vad ÄR DITT PROBLEM?! Sluta skyll ifrån dig på alla andra och stå för det du gjort. Det är dina egna misstag och ingen annans. Hur har du mage att ens skriva som du gör, tänka som du gör och bete dig som en liten fjortis som inte vet bättre? VÄX UPP. Hur kan du leka "vuxen" och försöka läxa upp den personen som faktiskt försvarat dig, inte sagt en knyst utan gjort allting för dig för att allting ska bli bra. Som inte ens yttrat sig. Hur vågar du? Du är en vuxen människa, med en del år på nacken, och beter dig som en liten jävla 15-åring som inte har någon som helst koll. Tycker det är så sjukt intressant att du inte kan stå för det DU gjort utan måste lägga det på någon annan för att du själv är så sjuk olycklig med dig själv. Bete dig som din ålder, stå för det du gjort och sluta skylla på alla andra. DU blir bara sur just FÖR att denna människa faktiskt säger vad hon tycker, gör allt för att skydda dig och inte för att göra dig något ont. Hur kan du förkasta en sådan människa? Vad gör du sen, när allting kommer fram? Ska du krypa till korset då? Komma tillbaka och be henne att ta dig tillbaka, det är så patetiskt att jag inte vet jag. Och vill du ta en fajt med mig, så varsågod, I will eat you alive. Jag kan ha en konversation, en diskussion och bete mig som en människa. Jag smutskastar inte folk, jag säger vad jag tycker direkt till dem, inte via att skriva det på sin blogg. Jag blir så otroligt ledsen av att det blev såhär, men behandlar man en av de jag bryr mig om såhär, though shit. Helt otroligt, stå för vad du gjort istället för att försöka skylla det på någon annan OCH om du någonsin förstör min vän igen...

Igår hade jag ju ett så kallat psykbryt. Behövde nog bara skriva av mig och det jag menar egentligen är ju att allting är mig själv. Att det är min syn på saken. Det berör inte alla runt omkring mig. Det är ju jag själv som tjatar på vikten och allt sånt. Det är ju inte så att någon säger sådana saker till mig. Det är min egen spegelbild som gör det. Men jag behövde väl skriva av mig, få en reaktion från mig själv och se att det är dags att ta tag i det i nu. Det finns inget som stoppar mig längre, det är bara att köra. Det är så att det är ett samtalsämne ibland, min vikt och form, men det är ju för att jag är den som drar upp det i så fall. Har fått lite insikt under natten (vad fel och konstigt det låter) och det är att det inte har med omvärldens syn på mig utan min egen och jag är ledsen ifall jag sårat/gjort någon ledsen med mitt förra inlägg. YOU ROCK MY WORLD ♥

Don't speak. I know just what you're saying. So please stop explaining.
Don't tell me cause it hurts. Don't speak. I know what you're thinking.
I don't need your reasons. Don't tell me cause it hurts.

Haha. Har sån bloggtorka att jag inte har någon aning om vad jag ska skriva. Började här och fastnade framför Cougar Town och kan nästa se mig själv så där. Singel när jag är i 40 års åldern, raggar på lammkött och hänger med bruderna. Sweet. Hahaha, vart ju nästan lammkött i helgen. En pöjk på permis. Tur att man diskuterar vad man gör och ålder sådär i förhand. Annars, ja de hade väl varit väldans konstigt annars.

Jag fick sånna sommarkänslor idag, av någon anledning! Jag satt i Danderyd och väntade på pussen, haha oj nu blev det fel, men en sådan väntar jag också på. Hihi. Menade ju bussen såklart. Det hade precis regnat massor, så det doftade regn, molnen var påväg bort och himlen var sådär härligt rosa. Temperaturen var inte kall, men inte varm heller. Men på någotvis tänkte jag på sommar. Låten sommartider börjar dunka i hörlurarna och känsklan blev då ännu mer påtaglig. Jag vill ha sommar, kärlek, pussar, kyssar, gå på långa promenader på kvällarna och hålla handen, sitta framför en brasa vid havet och ta en kall öl och bara vara. Precis som i Pripps Blå reklamen. Ge mig sommar, nu!

Helgen har gått snabbt, alldeles för snabbt. Redan inne på dag fyra som jag är ledig på. Och imorgon börjar jobbet igen, då blir det åtta dagar på raken. Men efter denna jättehärlig helg, vad gör det? Helgen har verkligen varit toppen! Fredagen spenderades hemma, med att städa och fixa och sätta upp allt fint som jag fått av alla nära och kära i lägenheten, och nu har jag verkligen märkt hur min matta INTE passar in längre. Så nu ska jag satsa på en lila ryamatta tror jag. Då kommer allting matcha så superfint + att jag måste klä om min lilla pall på hjul, rött passar definitivt inte in längre. Antingen blir de i leopard eller lila, eller kanske lila-leopard! Who knows! Sedan bar det av till täby centrum för lite sista fix, vilket jag glömde bort att köpa så fick springa ner på ica i alla fall på lördagen. Efter det blev dete tjejmiddag hos mami med syster och Margareta. Vi åt god mat, såg på Så ska det låta, sedan fick jag åka bil hem, hur snällt var inte det! Uppe med tuppen var jag i lördags, om ja tuppen är uppe klockan 9. Börjar laga pastasalladen som skulle vara kvar, får ett sms av sofie att hon är på väg, skuttar in i duschen för att ja sluta vara varulv. Sedan springa ner möta henne, in på ica, upp och fixa i ordning resten. Sen var jag ju tvungen att fixa i ordning mig själv också, kände mig ganska så fin där i lördags. Hade ny klänning på mig och ja ville att alla skulle ha det trevligt. Det blev väldigt lyckat och ett smått under att vi fick plats 15 personer i min lilla lägenhet. Very cosy. Hade till och med hunden Cajsa på besök. Det vart lite intensivt mellan Rex och Cajsa, men det gick så bra så bra. De höll sig på varsin sida av lägenheten. Men det var verkligen toppen! Sedan kom Mickan & hennes kille förbi och lika så Lizzie med fästman. Sedan skuttade Adam & Gurra förbi också, med två av deras vänner. Tanken var att det skulle bli utgång, men det blidde inte så, jag och Sofie hade det så roligt med pojkarna att det slutade med att vi inte kom någonstans. Hoppas alla andra hade kul också och att ingen blev lite ledsna att jag inte kom till staden och skuttade runt med er. Vi var nog dålig att höra av oss lite allihopa, men det är säkert bra ändå.

Nu ska jag leka mästerkock och laga lite thai-indisk inspirerad kyckling, tända lite ljus, ta en lång härlig dusch för att sedan krya ner i soffan. Alltid lika härligt att vara ledig på en måndag, veckan känns så otroligt mycket lättare då. Sen idag har jag varit duktigt och krypit runt på alla fyra och skrubbat golvet under badkaret i den gamla lägenheten. Känn på den!