take me or leave me

Nothing. Nada. Inget. Dagen, veckan började bra. Allt var fint. Sen helt plötsligt. Pow. Allt sjunker och man känner sig som crap. Varför, in a million years, skulle man fråga mig? Inte är väl jag något att ta med? Vet inte vad eller varför riktigt, kanske är jag överkänslig, tom på mat och energi, men nånting är det. Varför gråter jag? Var för får du/ni mig att gråta? Jo, för faktiskt, ibland i ert sällskap känner jag mig tom, som en "ande" som bara finns där men som aldrig riktigt blir välkommen. Kanske inte är så, kanske jag som ser det fel, men suger oavsett. Det är mycket som suger getballe. Samtidigt känner jag "grow up", skit i det och gå vidare. Och ja, ta mig fan, det ska jag. Idag är en kass dag, eller kväll, dagen var superbra med Carro, men sen ja, what the fuck? Jag är bättre än så här, och det är allt jag säger. Tyck och tro vad du/ni/alla vill.

Men just so you now, you made me feel worthless.





Måste ju dock säga att ÄNTLIGEN har jag hittat en av de sakerna som jag letat efter så länge!

källa

Ligger i soffan och småglor på tv och fastnar för Sexeducation på trean. Den som handlar om sexvanorna i England. Det är fan intressant. Och jag tror det stämmer mer än bara där, men världens syn på sex och kroppen är ju hur skev som helst. Inte undra på att alla, tjejer som killar, har sånna komplex för sina kroppar och förstör sig själva. Ta mig som ett exempel: när jag var som smalast och alla kläder passade perfekt, de minsta storlekarna, var det att låren fortfarande var för stora, brösten för små osv osv. Nu när man har några kilon för  mycket så är man inte nöjd för att låren är ännu större. Men brösten är nu relativt stora och helt okej, men då är man inte nöjd med de heller för resten passar inte ihop med dem nu. Kan man aldrig vara nöjd? Och boven i dramat är ju egentligen inte omvärlden, det är ju synen på dig själv. Självklart får man ju för sig att man ska se ut på ett speciellt sätt för vi blir bombade med det varje dag. Tv, tidningar, porr you name it. MEN, tror inte man tänker att det fakiskt är exakt samma sak för killarna. Så jag tror att allting sitter i en egna huvud. För när det kommer till kritan, så tror jag att man inte direkt letar efter den perfekta kroppen, mer måste ju spela in än bara utseendet, jag tror att man söker efter den personen som är perfekt för dig.