... bara jag helt enkelt

Host, host.. värst vad jag hostar. Tror jag börjar bli sjuk:(
Ush och fy, det har jag inte tid eller råd med. Speciell inte nu när läget är som det är.
T o m kräkts idag för den som är intresserad, vilket jag inte tror att någon är.
Att börja jobba kl 18.00 för att sminka 5 brudar för att sedan få åka hem vid halv 9-9, det var kul, men kändes nästan lite onödigt, speciellt när jag inte känner mig helt kry.

Men men, that's life och en olycka komme ju sällan ensam. Det här skulle vara vara en liten del av det hela isberget.
Klaga ska jag inte, jag har det bättre (ändå) än många många andra och jag får försöka se det på så sätt istället.
Fast jag kommer nog vara ledsen ifall jag känner att det är det som jag behöver:)

Undra hur livet kommer se ut om 6 månader, skulle vara lite spännande att se.
Men jag vet att allting kommer lösa sig på något sätt.

Önskar bara att vi inte skulle vara ovänner, jag vill verkligen inte det. Jag hoppas att vi kan lösa detta på något vis så att vi ändå kan vara trevliga mot varandra. Jag bryr mig ju fortfarande väldigt mycket om dig och det kommer jag alltid att göra och jag hoppas verkligen att du förstår det. Även om jag inte har varit den snällaste personen mot dig på sista tiden.
Du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0