take me or leave me

Jag undrar ibland om jag är helt frisk i huvudet eller ifall jag tänder på smärta. Jag gör dumma saker och är så onödiga och det slutar med att det gör ont och att tårarna börjar rinna. Lite granna i alla fall. Inte alls lika mycket som förut. Men fan i mig ska jag ge en eloge till mig själv. Kunde gått under, faktiskt, belive me senaste 6 månderna har varit ett helvete (och nej, du behöver inte ta åt dig, för inte fan handlar dem om dig). Men ibland undra jag varför jag analyserar, tänker för mycket, tittar på gamla saker och påminns om det som fanns. För det är så onödigt. Egentligen. Men. Jag ska ta mig ut från allting. Allting som är jobbigt och komma ut så jävla mycket bättre än vad jag är idag. Och jag har växt ganska så mycket senaste tiden. Härligt är att jag har bättre självförtroende än någonsin och jag tror att det märks, till viss del. Det är faktiskt skönt. Men sen gör jag något dumt och jag sjunker igen. Men nej, det ska jag sluta med. Jag ska växa. Jag ska komma tillbaka, helt och fullt, till den personen jag en gång var. Jag ska bli helt lycklig och bara älska livet. Okej, ska vara ärlig. Det här känns skönt att säga. Jag är så gott som där. Trodde det jag hade var allt. Och ska inte klaga, jag gillade livet jag hade förut. Men nu är jag äntligen tillbaka, nu är jag äntligen mig själv igen. And I love it. Jag märker t o m hur folk omkring mig gillar mitt "nya" jag. This is me. And I will never change for anyone again.

Now to something beautiful.
"Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar

Jag vill leva lycklig för att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag
Jag är här och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans"

I think I found it..