bitterfitta - javisst.


-källa


Sjuttielfte gången jag nyst senaste minutrarna. What's up with that? Men tillbaka till min tankegång som jag hade. Jo, jag har haft en stört bra dag idag, faktiskt. Jag och skrattar med Veronica på jobbet dagen lång, hängt med Hanna på lunchen och sedan kladdat lite smink på Veronica och sedan var det dags att gå hem, wonderful. Sedan kom jag hem, eller ja till lägenheten, började hjärnan jobba igen. Snurr, snurr & knak, knak. Huvudvärken har börjat igen, efter några års uppehåll. Känns precis som de gjorde för några år sedan när jag gick igenom massor av test. Datortomografi av huvudet (btw, min mamma har sett min hjärna, coolt), blodprov och andra prover, huvudvärksspecialist och vad får man som svar? Han petar på min nacke, får mig att vända huvudet åt höger och vänster för att fråga "gör det ont?", vilket det inte gjorde, så säger han bara "okej, då är det inget fel på dig". Så var det med det, inget annat hände efter det. Huvudvärken började avta och sedan var den borta. Fick massage ett halv år senare eller så fick jag massage på centralbadet och får frågan "Har du ofta ont i huvudet? Du är ju stel från svanken upp till nacken". Se på fan, det kunde hon se men inte huvudvärksspecialisten. Hmh. Dagens medicin alltså. Inte många av dem som jag litar på. Varför kom jag nu in på det här? Jo, att det börjar göra ont igen. Dag nummer fem med huvudvärk. Hatar den här huvudvärken för att jag inte kan ta något för den. Alvedon, Treo, Ipren.. nothing works. Kanske ska köra på det som min första läkare sa till mig som 16 åring. "Brukar du dricka vin? Det kan vara en idé för det gör blodet tunnare så det rinner genom hjärnan bättre". Jahaja så säger man till en 16 åring me huvudvärk: drick vin. Aja, jag är lite bitter idag så här på kvällskvisten. Det med lägenheten, la familia, farmor & ja, allt annat som händer för min hjärna till äppelmos. Eller jag önskar att de var äppelmos, då skulle de nog inte kännas lika mycket.

Nu har jag fått klaga lite så nu borde jag väl sova eller nått. Bitterfitta? Javisst.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0