take me or leave me

Jag vet inte vad det är men känner mig lite förvirrad just nu. Livet leker, jobbet fungerar bra och jag trivs. Tror aldrig jag känt mig så här optimistisk och glad på väldigt länge, jag vaknar med ett leende och känner mig sugen på dagens utmaningar. Sen på exakt samma gång kryper det i skinnet och jag skulle vilja dra av det. Ser en främling i spegeln med mörka ringar under ögonen, håret i en taskig och tovig toffs. Håret jobbar inte med mig, sminket blir aldrig bra. Känner mig skitzo. För jag trivs och älskar livet hela tiden, men hjärnan arbetar lite annorlunda när jag är ensam i mitt trygga hem. Förstår inte riktigt. Mitt självförtroende har inte varit så här på topp på länge heller. Går ut med en rak rygg, ett leende på läpparna och struttar längs vägen. Äh, nu är det dags för en förändring. Bit ihop, tryck bort det svarta hålet och fyll det med fjärilar och kärlek. Nu ska jag först och främst ändra på mig själv och sedan ska jag anamma världen. • When you think I loved you all I can, I'm gonna love you a little bit more.