now i don't need you no more.

Glor lite på Sex and the City på trean just nu och man längtar ju satan tills man kan gå och se filmen! Hur underbar kommer inte den vara? Jag känner att tänk så mysigt om man hade det så? Efter så många år så har man sånna nära vänner som man fortfarande umgås med. Gör saker tillsammans, åka på resor och hinna med att umgås så mycket i vardagen. Så vill jag ha det. I want it all. Jag vill ha familj, vänner, pengar, åka på resor, utforska världen, stå en i en fin vit klänning med alla som man älskar runt omkring sig och förklara sin kärlek. Jag vill verkligen ha allt. Så är det ju tur att man inte är så gammal och faktiskt så har man hela framtiden framför sig. Så skönt att inte veta vad framtiden har att säga, att allting är som en blankt blad och man än idag inte vet vad man ska fylla det med. Önska och hoppas att livet blir vackert, det gör man ju såklart. Men man måste nog ha det lite upp och ner för att verkligen uppskatta allting som man har. Alla har varit med om sina egna personliga helveten och man kan ju bara utgå från sina egna erfarenheter. Jag har haft ett sånt underbart liv, och det har jag fortfarande, nu senaste åren har jag varit med om mitt egna lilla helvete och förlorat två underbara släktingar, och andra som jag älskat och fortfarande älskar. Och jag är så otroligt lyckligt lottad att jag haft alla dessa fina människor omkring mig som stöttar mig och låter mig gråta på deras axel när det behövs. Att få ett litet fint sms, när man minst anar det, som får en att stråla som en sol. Även om allting inte är helt okej med vissa saker så måste jag säga: Jag är så otroligt lycklig!

I pausen nu lyssnar jag på Pixie Lott med Cry me out, en ny favorit. Otroligt vacker text och låt. Och det är det jag har gjort, jag har gråtit mig ut ur det. Förr grät jag så mycket mer än idag och det känns underbart. Självklart måste tårarna få komma när det behövs, men det är så underbart att jag nu för tiden endast gråter när jag måste, eller vad man ska kalla det. Nu vaknar jag med ett leende på läpparna och känner mig redo för dagens utmaningar. This is it. Jag trivs något otroligt med livet just nu och det känns inte direkt som om jag sakner något. Och den känslan är helt enkelt fantastisk.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0